Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Öppet brev till Marcus Birro

Annons

Hej, Marcus, jag såg i Aftonbladet den 22 februari, under den alltigenom ödmjuka rubriken "Så tystas genierna", att du fortsätter slåss med väderkvarnar. Det är jag, "bögjäveln", som skriver det här.

Ja, det var ju så du skrikande kallade mig på telefon en lördagsmorgon. Skrikandet kom strax efter att du talade om var du tyckte att jag skulle torka mig med tidningspapperet som recensionen av föreställningen Kulturmord var tryckt på, en recension som en annan kollega skrivit.

"Hur fan ska jag lyckas dra nåt folk till mina framträdanden när ni skriver sånt här skit?" undrade du. Det var ett ovanligt telefonsamtal. Och ett ovanligt perspektiv på kritiken.

Som att vi var skyldiga dig support i marknadsföringen. Det här med att bli recenserad verkar vara väldigt jobbigt för dig, Marcus. Och för all del att inte bli det också.

När du träffade en kollega för en intervju något år senare var du mer än lovligt konspiratorisk om recensenter. Du sade "Ofta är det samma sorts skrivande människor, som vill uttrycka något, som klagar. Så många är vi inte, vi borde hålla ihop." Nu undrar jag vem vi ska hålla ihop mot, Marcus. Tidningsläsarna? Bokköparna? Teaterbesökarna?

Du beskriver oss som "Salieri-typer", "som gått rätt utbildningar, som låtit sina medelmåttiga texter valsa runt som disktrasor på någon nykteristsponsrad folkhögskola i någon obygd".

Det är svårt att värja sig mot det här, Marcus. Självklart måste man älska en tokskalle som du. Som man måste älska riddaren av den sorgliga skepnaden, Don Quijote. Han såg också i syne när han tittade mot väderkvarnarna.

Jag vet inte vad som hänt som fått din penna att glöda den här gången. Jag antar att du eller någon av dina kompisar inte blivit recenserad. På sätt och vis håller jag med dig i så fall. Att medvetet recensera genom att inte recensera är en djävulsk recensionsmetod, men det är ändå det-en metod.

Jag såg ju dig i En kväll med Marcus Birro på Sagateatern i Hedemora. Jag njöt av ditt hånande av "innebandyspelarna", "manchesterbyxbärarna" och "kakelugnsägarna". Jag skrev att jag tyckte att föreställningen innehöll en del klichéer men också "något hänsynslöst utelämnande och ärligt". "Och det är där all bra poesi börjar." Parallellen till Charles Bukowski var motiverad.

Som du minns visste du inte till dig av inställsamhet i ett sms till mig efter den recensionen. Äntligen någon som förstod din genialitet!

Jag börjar misstänka att du tvärt om mot vad du skriver i dina fräsande utfall gillar recensenter, Marcus.

Sådana som alltid skriver att du är jättebra.

Du är inte ensam. Sådana blir alltid favoritrecensenter bland de recenserade.

Men fan ska vara recensent. Det går inte på något annat sätt. Jag kommer alltid att skriva vad jag tycker. Eller inte skriva alls. Det bestämmer jag själv. Och som jag skrev i mitt svars-sms: Jag kommer aldrig att "hålla ihop" med dig.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons