Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

On the road sound med Kristofer Åström

/
  • Kristofer Åström & Rainaways visade i onsdags kväll prov på hästkraftsstinn countryrock.

Annons

Musik/ countryrock

Kristofer Åström & Rainaways

S2, Borlänge

Publik: 289

Kristofer Åström startade för 15 år sedan sin artistkarriär som frontare i Fireside. 1998 släppte han första soloplattan Go, Went, Gone, då kompad av bandet Hidden Truck, och har sedan dess gett ut inte mindre än fem plattor för egen maskin. När han på onsdagskvällen besöker Borlänge och S2 har han bytt ut norrlandskollegorna mot Göteborgskvartetten Rainaways - några medelålders countrykufar som visar sig vara ett gäng jäkligt kompetenta och sköna musiker.

Om Kristofer Åströms musik fram tills idag kunnat beskrivas som dyster americana så har den i och med det sjätte albumet Rainaways blandats upp med större driv och ett hoppfullt on-the-road-sound.

Kristofer Åström representerar en falang av countryn som lämnat sadeln och lägereldsvisorna till förmån för ett högre tempo bakom bilratten- med elgitarrer som viktigaste bränsle. Ljudlandskapet är fortfarande prärien, Klippiga Bergen eller Norrlandsskogar i solnedgång men vi ser dem från motorvägen och stannar mellan varven till och blir hängande i en rökig bar långt in på småtimmarna.

Kristofer Åström är förstås inte ensam. I samma spår trampar svenska artister som Deportees och Christian Kjellvander.

Onsdagskvällen bjuder dels på några lugna partier, dels på ett gäng gladare upptempospår där nya singeln Just a little insane, All Lovers Hell och Conjure me är några av höjdpunkterna. Bandet är tight samspelt och visar att det går att smäcka på ordentligt med elgitarrer och steelguitars utan att man för den skull tafsar på integriteten i en mäktig röst.

Kristofer Åström har en värme, tydlighet och skälvande känslighet i sin sång som inte ger vika i första taget och det är när han ger prov de lugnare och riktigt känslosamma delarna av sin låtskrivargärning som det bränner till ordentligt inne i lokalen. Defender bjuder på vemodigt nattvak medan Poor young får det att rycka och dra långt in i hjärteroten. Jag misstänker att det är fler än jag som lämnar Kristofer Åström och hans The Rainaways med en känsla av vemodig längtan efter mer.

Mer läsning

Annons