Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om fröken Ellen - och alla andra

Annons

Fröken Ellen, "skolmostern" Skole-Lisbeth och Björnbergarna hör till de personer som träder fram ur det förflutnas töcken i boken Människor längs järnets väg. Alla levde de i de så kallade utbruken, Svartnäs, Vin-tjärn och Åg, där tillvaron rörde sig kring järnet och slitet i gruvor och hyttor.

Boken är frukten av en forsk-nings- och dokumentationscirkel som Dalarnas forskningsråd genomförde 2003 i samarbete med ABF.

Den visar hur historien kan få liv också genom till synes obetydliga fakta. Det "lilla" livet, hushåll och vardag med familj och släkt, har mycket att berätta för eftervärlden om samhällets utveckling.

Hade det inte varit för cirkeldeltagarna i utbruken hade många kvinnoöden, som Ellens, förblivit anonyma i sin undanskymda pliktuppfyllelse.

Vad hade handlaren i Vintjärn, Claes Román, gjort utan sin syster, fröken Ellen?

1929 blev fröken Ellen husföreståndarinna hos brodern som plötsligt blivit änkling. Det innebar att hon plötsligt hade fyra livliga pojkar att ta hand om.

Fröken Ellen har fått ett litet äroporträtt av brorsonen Berndt. Hon framstår som en ansvarsfull och stadig madam av gamla stammen. Hon tyckte att pojkarna skulle kunna både pressa byxor och krusa band på örngott. I gengäld sydde hon simdynor fyllda med korksmulor från affären och gräddade plättar i travar.

Fröken Ellen var inte direkt någon kramtant, men hon hade också ett eget förflutet. I det ingick både olycklig kärlek och en djärv resa till Amerika.

En "skolmoster" var något annat. Finnmarkens barn gick i skola redan på 1700-talet, upptäckte Åke Carlvik förvånat när han studerade husförhörslängderna.

Överhetens ambition att få finnarna att läsa katakesen på svenska innebar nämligen att "skolmostrar" och "läsmästare" skickades ut i obygderna. En av dem var Skole-Lisbeth, som förvandlade sitt lilla pörte till finnmarkens första skola.

Vad innebar det att ha ett handikappat barn i de otillgängliga finnmarkerna för 150 år sedan? "Ofärdig... till arbete menför".

Ulla Bihlar har följt en familj i Baståsen och de handikappade barnens väg genom livet. Arbeta fick de ändå, man litade till familjen, inga läkare fanns att tillgå.

"Krossad av stenras" var ingen ovanlig rubrik i församlingens dödböcker. Vanliga barnsjukdomar ryckte bort barnen i förtid. Lungsot och "håll och styng" (lunginflammation) var vanliga dödsorsaker, konstateras när Maj-Britt Wiklund går igenom hälsoläget i Vintjärn under 1800-tal och tidigt 1900-tal.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons