Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ola Salo-typerna behövs

/

Annons

Nu är jag, en gång för alla, en sån som oroar sig för mycket alldeles för ofta för ingenting.

Ta bara Globen och mig. Djurgården vinner där. Oavsett motstånd. Oavsett form. Men alltid när jag tippar.

Fast nu pratar vi om melodifestivalen och The Ark. Och även om den blivande vinnarlåten är misstänkt lik Edison Lighthouses sjuttiotalsdänga "Love grows (where my Rosemary goes)” och vissa av er därute skriker plagiat så högt att man skulle kunna tro att ni sitter mitt bland männen och kvinnorna i Mora IK:s 100-klubb som med enormt engagemang lever sig in i varje match i FM Mattsson Arena som om den skulle vara den sista i den fina ishallen, så finns det inget som kan hindra svenska folket från att rösta fram Ola Salo och The Ark till vinnare i storfräsarshowen i Globen i kväll.

Svenska folket har smak och vet vad som är värt att hålla på.

Två miljoner såg de första SM-kvartsfinalerna i ishockey, till exempel.

Och svenska folket visade också att det har ett stort hjärta när Susanna Kallur röstades fram till Jerringpristagare.

Jag är, faktiskt, inte särskilt orolig, trots att jag är av the worrying kind, trots att också en jury (dock inte den klåpiga bragdguldsförsamlingen) har ett finger med i spelet.

Vi behöver allt som kallas för annorlunda men egentligen bara har modet att bryta mot det normala, det som vi tycker är normalt. Och allt som är begåvat , både med charm, stil och smak… åh, vi behöver verkligen det i en månad som den här när hela landet är mellanmjölkssurt som ett Jonas Gardell-skämt med bäst före-datum i höjd med Brages senaste storhetstid.

Och Ola Salo har dessutom en utstrålning som smittar. Det är eufori och jag-mot-hela-världen-attityd i samma slimmade kropp. Idol-Sebastian, Sonja Aldén, Anna Book och melodifestivalens egen Lance Ward, Tommy Nilsson, som gör mycket väsen av sig för ingenting, kan glömma biljetten över till Helsingfors och eurovisionsschlagerfinalen.

Den är vikt för The Ark och låten "The worrying kind".

Men jag ska alltså inte tippa. Jag är väldigt dålig på det, ungefär som den där Harry Boy som jag varje lördagseftermiddag litar på och direkt efter V75-sändningen vill skicka till närmaste slakteri för att bli ett salt och dyrt pålägg på knäckebrödsmackan som man ibland inbillar sig ensam finansierar hela Leksands IF.

Slakt är kanske grymt, vad vet jag. Men jag vet att jag avskyr att ha fel. Det har jag ofta. Som när jag skrev några kvällsrader i bloggen i veckan om ett norrlandsfönster som inte får stängas när Skellefteå försvinner ur elitserien – ja, jag räknar kallt med det; ett lag som var så nära slutspel men totalt tappade spelet och viljan när det väl gällde kan inte ladda om i en kvalserie som är mer oviss än någonsin tidigare – och… ja, man kan väl konstatera, precis som mejlarna, att Örnsköldsvik, Timrå och Gävle också är norrländska hockeymetropoler.

Luleå? Just ja, Luleå ligger också någonstans långt därborta.

De visade i tisdags, mot Linköping hemma, hur en mental härdsmälta ser ut. Det var en smula lustigt att se målen rasa in. Ett tag trodde jag att Andreas Hadelöv plötsligt hade bytt klubb.

Färjestad, däremot, är ett helgjutet guldlag. Inget kan hota, för när spets (Jörgen Jönsson, Thomas Rhodin) och bredd (Jonas Frögren, Mathias Johansson) är samspelt har vi vad man kallar en vinstmaskin.

Men jag ska inte tippa.

Det överlåter jag åt dem som smart läser statistik med samma frenesi som du tuggar i dig en ny Camilla Läckberg och jag hårdkokta amerikaner som George P. Pelecanos.

Fast jag kan hålla med dig om att magkänsla också är viktigt när man tippar.

Och bäst just nu är:

  • Manchester United,
  • Charlotte Kalla (Vancouver-OS 2010 är alldeles för långt bort),
  • Stefan Holm vs. Linus Thörnblad,
  • att de ohyggligt tidiga sändningarna från skid-VM i Sapporo är över,
  • New York Rangers,
  • Edsbyn,
  • den smarta pausmusiken i FM Mattsson Arena,
  • Juha Pitkämäki...
  • ...och Ola Salo – för att han är den han är och alltid kommer att vara, ett vackert karaktärsdrag.

Vi säger så.

Mer läsning

Annons