Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Obehagligt på stranden

Annons

Man kan väl knappast anklaga sommaren för att ha varit nyhetstorr. Men efter att fångarna gripits, en del av morden klarats upp och våldtäktsdebatten ebbat ut står återigen orgasmer, kolesterol, bantning och Bingolotto i fokus.

Men jag vill ta ett kliv tillbaka i tanken och tiden, sisådär en månad.

För det känns som om något ligger där och gnager. Något hårt och vasst och obehagligt.

Så jag lägger mig där igen på Roxnäs udde vid Runns strand. Jag ligger alltså där och läser om Gyllene Tider (för det var väl en av sommarens STORA händelser om jag tolkat nyhetsvärderingen rätt.) På mage på en filt ligger jag och tycker livet är bra gött. Vattnet är lagom varmt, solen sådär lagom varm och människorna lyckliga. Men så plötsligt dyker de upp. Fotbollsgrabbarna. Stökiga, högljudda och boll-orädda. Så startar den där helt bryskt, mitt i solgasset. Våldtäktsdiskussionen. Men inte vilken som helst.

- Viagra för tjejer borde väl finnas. Fan va coolt!

- Då skulle dom bara ligga där och de bara stöna typ och så frågar man är du kåt eller typ, ha, coolt.

- Men tror ni de skulle funka?

- Ja, vem fan bryr sig om sin tjej?

- Nej, man vill ju bara att de ska va kåta så att man kan köra in den.

Bollen avfyras mot krysset, det är dags för ett dopp, grabbarna springer ikapp, knuffar i varandra och sen upp igen.

- Va, var det xxx som våldtog den där tjejen?

- Vet inte, men snacka om att våldta fel tjej!

- Vilka spelar vi mot i morgon, Forssa va?

Och så vidare.

Där ligger jag alltså, bikiniklädd, solkrämsinsmord och deltar helt ofrivilligt i våldtäktsdrömska grabbars vardag.

Jag borde ha kastat blaskan i plytet på dem, klargjort för dem att det handlar om grundläggande feltänk, anmält dem till första bästa genusteorikurs, visat dem Falu tingsrätts dom över tunnelgruppvåldtäkten i Borlänge eller författaren och journalisten Katarina Wennstams debattartikel (Det hade i och för sig varit både tidsmässigt och logiskt rent omöjligt) men i alla fall, i Aftonbladet i förra veckan skrev Wennstam:

"Oavsett om flickan flörtat eller verkat intresserad av en eller flera av killarna så konstaterar Falu tingsrätt att detta på inget sätt ger killarna rätt att senare tvinga till sig sex. De här meningarna ur domen borde klistras upp på varje domstol i landet".

Men i stället för att göra allt det min själ skrek åt mig att göra där på Roxnäs badplats för en månad sedan, så antecknade jag flitigt vartenda fotbollsgrabbsord, klädde på mig och begav mig hastigt därifrån. Omtumlad och en aning illamående.

I dag, en månad senare sitter jag här vid skrivbordet medan regnet smattrar mot rutan och bläddrar i blocket, knattrar på tangenterna, fortfarande något illamående och med en stark känsla av att ingen av dessa fem, sex fotbollsgrabbar med våldtäktsdrömmar någonsin kommer att reflektera det minsta över sin konversation ute på ett soldränkt Roxnäs i juli.

De kommer troligtvis inte heller att gå några genusteorikurser eller läsa Katarina Wennstams eller någon annans reflektioner som rör ämnet.

Och det känns precis lika hopplöst som att Borlängedomen faktiskt ännu inte vunnit laga kraft och mycket väl kan överklagas.

Fotnot: Katarina Wennstam har skrivit böckerna "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman".

Mer läsning

Annons