Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya Himmelska fridens torg?

Annons

Med en samling intervjuer och essäer har journalisten Mikael Löfgren och sociologen Masoud Vatankhah försökt svara på vad som hände med Sverige i Göteborg.

Redaktörerna vill göra gällande att ett demokratiskt underskott uppenbarade sig under de kaotiska dagarna och i deras efterspel.

böcker

Vad hände med Sverige

i Göteborg?

Mikael Löfgren och

Masoud Vatankhah (red.)

Ordfront

Historieskrivningens dilemma, såväl som utmaning, är att komma så nära som möjligt det som faktiskt hände.

Det är en ambition som drunknar i en uppsjö av röster och svarta hål som det ska bringas reda i. I bidragen från deltagande får aktivister, polis och media komma till tals. Andra inslag avhandlar våldets natur och dess relation till demokrati och samhällsförändringar.

Mediernas och polisens roll analyseras och det görs försök att placera in händelserna i ett vidare idéhistoriskt och globalt perspektiv.

Det första som slår mig när jag tar del av vittnesmålen är själva urvalet. Vittnena består till huvudsak av demonstranter och aktivister. En journalist och en polis får komma till tals. Eftersom frågan om polisens roll och agerande är central i många texter kan man ifrågasätta det lämpliga i det obalanserade urvalet.

Det är i denna första del av boken som en ton slås an som är återkommande: Huvudsakligen polis, men även rättsväsende, har agerat klanderligt och i polisens provokationer kan vi finna den tändande gnistan som fick dynamiten att detonera.

Det understryks hur sakfrågorna har hamnat i skymundan. Här har boken en poäng. Det är tragiskt att frågorna om den orättvisa fördelningen av världens resurser och bristande insyn och kontroll i mäktiga organisationer och aktörer hamnat i skymundan.

Boven bakom detta är naturligtvis media, får vi veta. Precis som om inte den diskussionen skulle finnas på den offentliga debattens dagordning.

Inför somliga inlägg tar man sig för pannan. Som när Christina Hagner, redaktör för Rädda barnens tidning Barn och ordförande i Ordfront, drar en parallell mellan massakern vid Himmelska fridens torg och Göteborg.

Hon finner att det rör sig om en grad- och inte artskillnad!

Det faktum att demonstrationen aldrig hade blivit av i Kina, inte minst på grund av att de som hyser för staten obehagliga åsikter torteras och placeras i slavarbete i koncentrationsläger, verkar hon aldrig reflektera över.

Att ta med sådana oövervägda och känslomässigt dikterade ställningstaganden tyder på dåligt omdöme av redaktörerna.

Intressantare blir det i essäerna som kopplar händelserna till globalisering och sociala strukturer. Demokrati är någonting som ständigt måste erövras. Uttrycket har en sådan aktualitet och vikt att det trotsar förvandlingen till kliché.

Institutionerna och krafterna som bevakar och styr fördelning och inflytande bör alltid befinna sig under lupp. Demokrati är ett skört privilegium och makten tenderar att bli brutal.

Det är i dessa avslutande essäer boken har sin behållning och som man, utan att ge ett definitivt svar, kommer närmast bokens titel.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons