Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny teknik återupplivar åldrig näring

Annons

Den gamla hyttan i Avesta har fått nytt liv. Sedan mitten av 90-talet har den ambitiösa satsningen Avesta art presenterats i en del av hyttan. Spännande konst har samsats med de gamla rostugnarna.

Sedan maj månad har porten till resten av verket öppnats. Den järnhantering som bedrevs här fram till mitten av förra seklet ska skildras.

Men ordet museum finns ingenstans, vare sig vid entrén eller i det informationsmaterial som tagits fram.

Problemet med ett museum är just att det är ett museum.

Sätt upp skyltar, fotografier, diagram, modeller och plötsligt är det inte en gammal hytta, utan ett museum om en gammal hytta.

- Det var något vi ville undvika, förklarar Lars Åke Everbrand, kulturchef i Avesta.

- Vi ville bevara den gamla miljön så intakt som möjligt.

De enda skyltar som finns i den industrihistoriska delen av verket är autentiska varningsskyltar. Och det kan behövas, för det är mörkt i verket, mycket mörkt och marken - det går inte att tala om golv - är ojämn och knölig.

I den mäktiga och dystra slaggstenskatedralen ståtar två väldiga masugnar. Här och var finns någon byggarbetslampa, allt är ännu inte klart.

I verket finns även en del små runda ljuskällor. Det är dessa som är nyckeln till upplevelserna.

Den nyast tänkbara tekniken används nämligen för att skildra en av landets äldsta industrinäringar.

Med hjälp av en ficklampa som även fungerar som fjärrkontroll går det att aktivera olika stationer. Det kan vara autentiska röster och berättelser från gamla järnbruksarbetare till mäktiga simuleringar av rykande och fräsande smältor som lämnar masugnen.

Den gamla hyttan i Avesta lämpar sig utmärkt för att förmedla ett stycke industrihistoria. Miljön är förvånansvärt komplett med rostugnar, masugnar och två av tre återstående martinugnar i Sverige.

En fälla som arrangörerna ville undvika var att göra utrymmena alltför tillrättalagda, alltför rena och trevliga. I stället träder dåtidens arbetsmiljö med allt elände och alla faror fram.

Man har också sparat en del av det gamla verket så som det såg ut innan man började rusta och ställa i ordning, en nog så intressant fingervisning om vilket arbete som ligger bakom satsningen.

Om skyltmakarna inte haft mycket att göra har andra yrkeskategorier haft desto mer för handen. Ljus- och ljudtekniker, pyrotekniker och it-tekniker för att nämna några.

Men, att klassa verket som bara ett stycke industrihistoria vore för snävt.

För på samma sätt som industrihistorien spiller över på Avesta art influerar den konstnärliga experimentlusten det gamla verket. I en av masugnarna blickar Mas-guden emot en och på en av väggarna slingrar några lysrör. Att man senare får reda på att de representerar kurvor för produktion, antalet anställda och Avestas befolkning förtar på intet sätt upplevelsen.

Men den mest ambitiösa kultursatsningen i verket är den nyskrivna Martinverksoperan av Torbjörn Grass. Det är en hyllning till järnhanteringen i allmänhet och till de män som slet i verket i synnerhet. Musikstycket bygger enbart på de klanger man kan få fram ur järnet, kompletterat med en kör.

Operan är dryga 20 minuter lång och förinspelad. Vid uppspelningen följer ett imponerande ljusspel kring de båda martinugnarna.

Det är en imponerande och i många stycken nyskapande satsning som Avesta kan presentera. Säkerligen kommer upplevelsemiljön i verket att byggas på under kommande år.

PETER GUSTAVSSON

Mer läsning

Annons