Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu kommer Stieg Larssons sista bok

/
  • Sambon. Eva Gabrielsson träfffade Stieg Larsson 1972, under ett möte med Vietnamgrupperna. De levde tillsammans i 30 år. Nu är hon indragen i en bitter arvsstrid.
  • Framgångsrik. Stieg Larsson blev bara 50 år. Men hans deckare kommer att leva mycket längre. Tredje och sista boken,

Annons

Ingredienserna i den tragiska sagan om Stieg Larsson känner de flesta till vid det här laget: han skrev tre deckare som refuserades av Piratförlaget, men antogs av Norstedts.

Innan den första boken hann komma ut dog han, 50 år gammal, av en hjärtattack. Böckerna blev en succé utan motstycke, miljonerna strömmade in. Men hans änka får ingenting.

Av säkerhetsskäl - han var en frontfigur för kampen mot högerextremism - var de inte gifta. Hans far och bror får allting, och vägrar dela med sig.

Men vem var han? Hurdan var han? Och hur kunde han, som skönlitterär debutant, skriva sådana exceptionellt bra deckare?

Ber man hans vänner beskriva honom, får de något roat i blicken. Något som säger "vilka ord jag än använder, kommer du aldrig att förstå". Bilden av den excentriske arbetsnarkomanen är redan känd.

Stieg Larsson som ständigt kom för sent, drack enorma mängder kaffe och som arbetade jämt, jämt, jämt. Som knappt åt vanlig mat och rökte hur många cigaretter som helst.

Men som också var en "supertrevlig kille". Rolig, social in absurdum och som alltid tog sig tid att verkligen prata med folk. Killen med ett hjärta av guld.

Men kan det verkligen stämma? Har inte den tragiska sagan blivit myt? Kan någon verkligen vara så charmig, trevlig, snäll och medmänsklig?

- Jo då, believe me. Och det hjälpte honom många gånger ur besvärliga situationer. Med skinnskallar. Med poliser. Det hjälpte honom ut ur Afrika när han var där, säger Eva Gabrielsson, som levde med Stieg Larsson i över 30 år och som är verksam som arkitekt, bland annat i Falun.

Om det där med Afrika: Stieg Larsson var i Kenya på sjuttiotalet. I Nairobi lärde han känna en ryss, Boris. De snackade, drack kaffe, krökade och hade det allmänt trevligt.

När Stieg sedan skulle åka hem, fastnade han i Idi Amins Uganda. Han satt bokstavligen talat inlåst i transithallen i en vecka. Utan mat, utan pengar.

Då landar ett Aeroflotplan och tre anställda kommer ut. En av dem är Boris. Han omdirigerar raskt ett plan från Kairo till Kampala, som hämtar upp Stieg. Det är en omväg på cirka 350 mil. Så charmig var Stieg Larsson.

- Det berodde på den här enorma förmågan att prata strunt och allvar med folk. Lyssna på dem, busa med dem, berätta roliga historier. Men också att prata allvar med dem. Han knöt an till folk. Hela tiden, säger Eva Gabrielsson.

- Det har fötts en myt om att han var ett slags övermänniska. Att han var så märklig att han nästan inte hade med oss övriga att göra. Men så såg han inte sig själv. Och så framstod han aldrig inför människor han pratade med. Det var precis tvärtom.

Han arbetade på TT fram till 1999, då han slutade för att ägna sig åt skötebarnet Expo. Först då fick han tillräckligt med tid för att skriva deckare. Planen var att skriva tio stycken. Han hann med tre och en halv.

Hade han fått leva, hade han beskrivits som ett deckargeni. Ett underbarn. Från att inte ha publicerat ett skönlitterärt ord till att bli Nordens Dan Brown - fast resor bättre. Hur är det möjligt?

- Stieg hade ju flera sidor. Dels den politiska, att hålla vakt mot högerextremister. Men han hade också en populärkulturell sida som var fenomenal. Uppväxt på kioskdeckare, serier, schlager. Skitkultur. Framför allt deckare: han kunde varenda jävla detalj i varenda jävla deckare i varenda jävla land, säger Kenneth Ahlborn på TT.

Dessutom var han en faktafanatiker. Redan som tioåring började han samla på sig material om högerextrema grupper, vilket la grunden till hans engagemang i Expo och kampen mot rasism. Han var besatt av att allt skulle vara sant. Kenneth Ahlborn beskriver honom som en mästerlig researcher.

- Inom sitt område var han absolut lika bra som Lisbeth Salander. Fullfjädrad nätresearcher.

Alla som läst hans böcker vet att fakta, det korrekta och genuina, är en stor del av deras charm. Eva Gabrielsson förklarar:

- Det här är ungefär som med mat. Det är riktiga ingredienser, riktiga människor och delvis riktiga händelser. Det är personer som Stieg och jag hade i våra liv, riktiga miljöer.

- Polisvåldet är taget från riktiga polisutredningar. Skadorna och morden har gått till så där. Fiken finns, replikerna finns.

Men sen tog det alltså slut. På eftermiddagen den 9 november 2004 blev Stieg Larsson alldeles vit i ansiktet och föll ihop. Han dog någon timme senare, bara femtio år gammal.

KALLE DIXELIUS

Fakta: Fakta/Stieg Larsson

+ Föddes 1954 i Västerbotten.

+ Föräldrarna var väldigt unga, och Stieg växte upp med sin morfar.

+ Morfadern var antinazist och hade suttit internerad i Storsien i Kalix under kriget. Detta präglade Stieg Larsson starkt, och det var därifrån han fick sitt brinnande engagemang mot högerextremism.

+ När morfadern dog var Stieg nio år. Han flyttade hem till sina föräldrar. Han träffade Eva Gabrielsson som artonåring.

+ 1977 flyttade de till Stockholm. Stieg Larsson fick så småningom jobb på TT, där han började jobba som nyhetsgrafiker. Han skrev även reportage.

+ Parallellt jobbade han med att kartlägga och skriva om högerextremism. Han var bland annat Sverigekorrespondent för den antirasistiska tidningen Searchlight.

+ 1991 gav han och journalisten Anna-Lena Lodenius ut boken Extremhögern.

+ 1995 var han med och grundade stiftelsen Expo. Han blev också chefredaktör för tidningen Expo.

+ Han fick ofta motta hot, både mot sig själv och sin sambo Eva Gabrielsson.

+ 1999 lämnade han TT, efter 20 år. Anledningen var nedskärningar. Han fick 18 månaders lön i avgångsvederlag.

+ Första kapitlet i Män som hatar kvinnor skrevs redan 1997. Men då fanns det inte tid att skriva vidare. När han väl gjorde det, skrev han tre böcker på en gång:

+ Män som hatar kvinnor (2005)

+ Flickan som lekte med elden (2006)

+ Luftslottet som sprängdes (2007)

+ De två första böckerna har hittills sålt nästan 800 000 exemplar och översatts till åtta språk. Filmrättigheterna är sålda.

+ Luftslottet som sprängdes har tryckts upp i 290 000 exemplar.

+ Efter hans död stod det klart att alla tillgångar tillfallit hans far och hans bror, som han hade mycket sporadisk kontakt med. Sambon Eva Gabrielsson har inte fått någonting alls.

Mer läsning

Annons