Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nödens tyranni och hoppets styrka

Annons

litteratur | roman

Sjön utan namn

Kjell Johansson

Norstedts

I Kjell Johanssons nya roman får vi följa en medelålders kvinnas uppgörelse med sitt fattiga och förnedrande förflutna. Det är en roman om nödens och depravationens tyranni och konsekvenser. Men också om den styrka hoppet kan ge.

"Sjön utan namn" inleds med att huvudpersonen Eva begraver sin mamma. För Eva blir jordfästningen mer en början än ett slut. Den öppnar en dörr till hennes förflutna och hela det sociala arv som gjort henne till den trasiga kvinna hon är i dag.

Den medelålders Eva är välutbildad och jobbar som lärarinna, hon har ingen familj förutom brodern Einar. Åren rinner i väg och moderns bortgång drog undan marken under hennes fötter.

Hon minns sin barndom på släktgården vid Skogstorp där hon växte upp tillsammans med sina kusiner. Barndomsminnena präglas av armod och sjaskighet. En stämning av elakhet och bitterhet vilade över torpet.

Fattigdomens skam överskuggade allt, skildringen av hur familjen klädde upp sig och åkte till Östermalm för att "titta på det rika folket" är ett gripande porträtt av en underklass märkt av mindervärdighet.

Eva har lyckats resa sig från fattigdomens stigma, men är märkt av sin ursprungs magnetiska inverkan på nuet. För att besegra sina demoner ger hon sig i väg till Skogstorp igen, fyrtio år senare.

Där bor hennes kusiner fortfarande kvar, sjukpensionerade och i fejd med myndigheterna. De sargade barnen är nu sargade medelålders vuxna - finns det kvar någonting som kan läka henne?

Besöket i Skogstorp blir på många sätt en upprepning av livet för fyrtio år sedan. Fattigdomens och misslyckandets skam, den kvävda stoltheten har närt en bitterhet som förgiftar och bryter ned den mänskliga värdigheten.

Allt är fläckat av en till synes obönhörlig historiens gång. Platsens ande går tillbaka till en arkaisk tid, då allt var annorlunda:

"I en annan tid hade vi kunnat vara urtidsmänniskor, nomader som stannat till för en rast på sin långa vandring mot ett okänt mål. Det var för många tusen år sedan som dessa varelser pekade mot den plats där huset nu stod och uttalade den mänskliga meningen: Därnere, därborta kommer det att bo människor en dag."

Besöket i Skogstorp blir till en kamp för att träda tillbaka i historien, innan fattigdomen, elakheten och förödmjukelsen, att göra det gjorda ogjort.

Det som gett henne styrka genom åren är en vision som inte går att kväva - det hade inte behövt bli så här! Kjell Johansson ägnar sig åt en psykologisk smutsrealism som emellanåt är rent smärtsamt träffande. Gestaltningen vinner i styrka genom en skenbart diskret naturromantik. I takt med att Eva konfronterar historien, förvandlas Skogstorp allt mer till ett gränsland där det förflutna luckras upp och levande blandas med de döda.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons