Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Njutbart i Falu Kristine kyrka

Annons

Michael Schmidberger når inte Karl-Magnus Fredrikssons nivå i baspartiet, medan Klas Hedlund klart överträffar Ulrik Qvale i tenorstämman. Hedvig Eriksson matchar väl Jeanette Köhn.

Georg Lidström ställde stora krav på Dalarnas orkesterförening som den åtminstone delvis levde upp till. Den var nästan genomgående bättre när det handlade om Haydns jublande kvaliteter än när den befann sig i mer återhållna uttryck.

Det fanns ett lysande undantag från den sanningen: I Skapelsens tredje dels inledning var orkestern fokuserad och de något spretiga intrycken av tidigare lyriska partier var som bortblåsta.

I detta soliga, infallsrika och rika verk, fullt av föreställande inslag, njöt publiken av Eriksson, lika pålitlig som hon många gånger skämt bort oss med att vara. Hon hanterade väl att musiken tagit mera intryck av Mozart än Händel, de wienklassicistiska löpningarna beredde henne inte några problem.

Hedlund ställs inte på några större prov förrän i tredje delens inledning men där blommade han ut och visade att han är på den högsta nationella nivån i sin sångkonst.

Schmidbergers i grunden lyriska bas har ett tilltalande och klangrikt lägre register, även om han inte har tillgång till tonerna längst ner i källaren. Rösten har ingen hård kärna varför han föreföll en aning pressad ibland, trots att han hade bärighet nog att ta det lugnare.

Kristines kyrkokör dominerades i långa stycken av de kvinnliga rösterna men gjorde totalt sett bra ifrån sig.

Tre hade glömt stänga av sina mobiltelefoner.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons