Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nisserska tar hem spelet

Annons

Att som amatörteater ta sig an en så komplicerad historia som A clockwork orange tyder på självförtroende. Och en smula dumdristighet. Nisserska teatern lyckas över förväntan. Den hör faktiskt till de bästa amatörteateruppsättningar jag sett.

Anthony Burgess bok skrevs 1962 och Stanley Kubrick gjorde en modern filmklassiker av den 1971. Båda mycket speciella och komplexa.

Historien handlar om Alex, en ung man med originellt ordförråd som gillar ultravåld, våldtäkt och Ludwig van Beethoven. Tillsammans med sitt ligistgäng-sina dragisar-gör han nätterna osäkra för stans medborgare. Allt får en ände när han till slut åker in i finkan och genomgår en ny behandling för att driva ut de kriminella impulserna ur kroppen. Det statliga projektet är en perverterad variant av Pavlovs hundar och syftar till att göra plats i landets fängelser. När han släpps ut är han inte längre samma våldsbenägna yngling-och kan heller inte försvara sig.

Ett stort ansvar för uppsättningen vilar onekligen på Patrik Johanssons axlar. Han har både regisserat och spelar huvudrollen. Och han är faktiskt det fundament som hela föreställningen vilar på. Han har på ett strålande sätt frigjort sig från originalet, samtidigt som han inte gör våld på materialet. Det kan exempelvis inte ha varit helt lätt att komma runt Malcolm McDowells oförglömliga tolkning av Alex i filmen.

Patrik Johansson lyckas och gör sin helt egen Alex-sarkastisk, hotfull, men samtidigt med en gnutta charm. Han visar prov på ett mycket brett register.

Samtidigt är regin genomarbetad och små medel utnyttjas effektivt. Scenbyten och övergångar flyter smidigt med snygga och smarta lösningar. Den lätt futuristiska känslan är intakt.

Även om Johansson står i en klass för sig så håller hela ensemblen hög standard. Exempelvis Stig Sundvik gör sin svavelosande och välmenande präst med närvaro och glöd. En bland flera bra insatser.

Två och en halv timmes amatörteater brukar betyda träsmak. Nisserska teatern ger mersmak.

Börje Ahlstedt ska vid ett besök på teatern i höstas ha avrått bestämt från att sätta upp A clockwork orange, bland annat med bakgrund av Dramatens flopp 2004.

Gårdagens premiär kan ses som en knäpp på hans näsa.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons