Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Neuropsykologi

Annons

Gabriele Basch och Eva Baumert har ställt ut på ledande gallerier och konsthallar i Tyskland och i andra europeiska länder. I Rättvik får vi se dem tack vare de kontakter Staffan Noreus (som tidigare drev Galleri Vasa i Falun) har med Berlins konstvärld.

Installationen Blindsight ställer intressanta frågor om vårt förhållande till verklighet, fantasi och illusion.

Kan vi lita på att det vi sett är sant? När verkligheten uppfattas så fragmentariskt - inte minst i dagens stressade tid - kan vi

naturligtvis ha skäl att undra över hur sann vår bild av omgivningen i själva verket är.

Utställningstiteln Blindsight anspelar på ett speciellt fenomen inom neuropsykologin. Där vi ibland endast sett ett fragment av något fyller hjärnan själv i den information som saknas för att ge oss en hel och begriplig bild.

Silhuettklipp och glödritade souvenirer i trä var en gång i

tiden oerhört populära. Här möter vi de gamla teknikerna i nya och överraskande former.

Gabriele Basch arbetar med papper, hon skär skickligt ut motiven med kniv. Kvist för kvist, blad för blad, framträder ett landskap av växtlighet i spröda mönster på väggarna. Resultatet känns bräckligt, som minnet - lika mycket hål som materia. Grönskans gardiner får liv, då det genombrutna papperet, som är grönt på baksidan, hänger fritt och skuggas svagt mot väggen. I mönstret framträder blommor och barnansikten. Ibland uppstår blinda fläckar av glömska. Ibland strävar mönstren vidare med trevande linjer ut i ingenting.

Eva Baumert tecknar med glödpenna på kvadratiska träplattor. Harar, hjortar och hundar rör sig in och ut i bilden. Deras linjer är vackra, sensuella.

Bilderna är sammanfogade i ett mönster som känns fragmentariskt och där vissa fyrkanter gapar tomma. De lockar och förbryllar, tycks pocka på att återfå sin ursprungliga mening.

Allt är inte vad det synes vara, under ytan döljer sig nya skikt av undermeningar. Ett blåskimrande landskap visar sig i själva verket bestå av en enda hundratals gånger upprepad mening i blått bläck på vitt papper: Don´t worry.

Mitt på golvet reser sig ett tält, sammanfogat av grälla reklamplastpåsar. I ett nu slår den brutalt sönder de subtila naturscenerierna och påminner om att vi byggt upp en kultur långt bort från ursprunget. Reklammeddelanden på varukassar är banala, men i ett lösryckt sammanhang ter de sig lika exotiskt gåtfulla som absurda.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons