Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Neo gör en kitchig och arrogant debut

Annons

Strålande tider! Lyckliga tider! I den liberala Neos första nummer hänger man inte läpp. Den personliga frihetens ljus lyser upp i mörkret av fördomar och inskränkthet.

Det goda livet har blivit tillgängligare för allt fler och framtiden är inte alls så mörk som svartmålande olyckskorpar kraxar om.

Och det goda livet, vad är det?

Njutningen i att äta och äga grejer.

Till och med innehållsupplysningen är utformad som en meny, proppa dig mätt bara... mums!

Världen är ett enda stort smörgåsbord, roffa åt dig och bli lycklig!

Idéhistorikern Johan Norberg skriver en de goda nyheternas historia över de senaste femtio åren.

Tekniska landvinningar och fler rika människor utgör tydligen kriterier på att allt blir bättre och bättre dag för dag.

4 Ökade klyftor med tillhörande mänsklig förnedring - vadå?

4 Miljöproblem och oljebrist - överdrivet, släpp loss marknadskrafterna bara så löser det sig.

4 Ideologiska motsättningar - busenkelt! Tyck som jag så försvinner de ju!

Niklas Ekdal gör en presentation av den kontroversielle biologen Björn Lomborg, en avvikande röst i miljödebatten. Ekdals kritiska och välbalanserade penna gör artikeln till premiärnumrets enda behållning. Hade Torbjörn Elensky haft samma stringens och noggrannhet hade hans essä om antiamerikanismen kunnat vara tidningens mest givande bidrag. Jan har överseende med vissa vinklingar till USA:s fördel, problemet är bara att de blir så graverande att hela projektet till slut havererar.

Elensky citerar min recension i denna tidning av Sonnevis Oceanen. Där drar Elensky slutsatsen att jag menar att begreppet Imperiet skulle utgöra en ensidig stigmatisering av USA. Men jag redogör för för Sonnevis tankevärld. Poängen jag för fram är att Imperiet är den organiserade övermakt som kränker "det rike där alla bar krona" - en liberal tanke om någon. Men det passar inte Elenskys syften.

Neo präglas av en arrogant självgodhet som den inte har täckning för. Jag efterlyser mer av en förundran och självprövning som fanns hos en liberal tänkare som Robert Nozick. Det finns inte mycket av den varan här.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons