Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Näsa för barns humor

Annons

En vänlig humor och ett träffsäkert kroppsspråk brukar prägla Eva Erikssons bilder. Själv ger hon under intervjun intryck av att vara en person som har lätt för att skratta.

- Barn och vuxna skrattar nog ofta åt samma saker, säger hon. Men barns humor har inget av vuxnas ironi.

- Alla barnböcker man läste som ung bidrog nog till att man fick näsa för barnboksvärldens finurliga språk, man upptäckte hur kul ordvändningarna och situationerna var.

Förutom den egna produktionen har Eva Eriksson illustrerat åt några av våra främsta barnboksförfattare, bland andra Barbro Lindgren, Ulf Nilsson, Viveca Lärn.

Bella, Gustav och Malla är namn på några av hennes egna små figurer.

- Malla handlar om mig själv som liten, därför känns det lite speciellt med henne.

Eva Eriksson avslöjar att hon hade vissa problem i början med Den vilda bebin.

- Jag tyckte han ägnade sig åt så hemska grejer som man inte förknippar med så små barn. Det var svårt att tänka sig in i handlingen. Det lossnade när jag föreställde mig honom som lite större med längre ben. Efter det sprang han ju omkring riktigt bra.

I april kommer en ny bok där Eva Eriksson illustrerar Astrid Lindgrens barndomsvärld - Astrids äventyr innan hon blev Astrid Lindgren - med text av Christina Björk. Med den firar Rabén & Sjögren Astrid Lindgrens födelse för 100 år sedan.

2001 fick Eva Eriksson Astrid Lindgren-priset. Astrid har hon ett speciellt förhållande till.

- När första Pippi Lång-strump-boken kom ut var jag så tacksam över att jag just lärt mig läsa. Det var en fantastisk upplevelse. Jag låg på soffan hela dagen, eftersom min mamma var orolig att jag fått en hjärnskakning då jag ramlat baklänges med en stol, och min bästa kompis kom och lånade mig boken.

Eva Erikssons egen barndom på 50-talet var inte inte direkt Bullerby-präglad, men det fanns gott om utrymme för fantasin. Familj-en bodde i lägenhet i utkanten av Halmstad, nära hav, skog och ängar.

- Mamma var hemmafru och tyckte om att rita och måla. Hon skaffade stora rullar av omslagspapper från en affär för att tillfredsställa mitt omättliga behov av ritpapper.

Efter åren på Konstfackskolan stannade Eva Eriksson i Stockholm och vikarierade som teckningslärare. Nu finns bostaden och ateljén i Älta utanför Stockholm

Hon återupptäckte bilderböckerna via sin lille son. Vid det här laget är alla tre barnen utflugna och ännu finns inga barnbarn att läsa högt för.

På 70-talet kom Eva Erikssons första egna böcker. Efter Bella och Gustav-böckerna gick det fort. 1979 började hon illustrera Viveca Lärns böcker, bland annat de fem böckerna om Eddie. Samma år illustrerade hon Barbro Lindgrens Sagan om den lilla farbrorn. Eva Eriksson inledde med Älskade lilla gris 1982 också ett lyckosamt samarbete med Ulf Nilsson. Böckerna om Lilla syster Kanin och hennes bror blev fem och förra året kom Alla döda små djur.

Eva Eriksson har en intensiv arbetsperiod bakom sig och känner att hon behöver fylla på med ny energi och inspiration. En ledig period är vad som hägrar.

- Då kan jag snickra och laga på huset. Har man ett gammalt hus finns det alltid något att göra. Och så blir det nog en hel del tid i trädgården fram i vår.

- Dessutom tycker jag väldigt mycket om att resa.

För ett par år sedan hade Eva Eriksson en stor utställning i länsmuseet i hemstaden Halmstad. Annars har hon inte ställt ut så ofta. Utställningen i Ottilia Adelborgmuseet i Gagnef är den näst största.

- En väldigt fin lokal med fint ljus och hängning, säger Eva Eriksson. Hon tycker också det är roligt att visa sådant som inte är så känt.

- Som bilderna ur Fem feta cirkusgrisar - en av de böcker som jag tyckte det var vansinnigt roligt att illustrera.

Ottilia Adelborg känner Eva Eriksson väl till, hon hörde till de tecknare hon studerade extra noga när hon själv började sin bana.

- En fantastiskt skicklig illustratör som det var roligt att se mer av i Gagnef.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons