Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När Snömannen kom till Mockfjärd

Annons

Plötsligt står han där i Mockfjärds snöglopp: Den vedervärdige snömannen. Han kliver in med sina stora fötter i orienteringsklubbens stuga och uppvisar uppenbara likheter med Bengt Emil Johnson.

Snömannen har varit med om ett riktigt äventyr sedan han upptäckts av en västerländsk expedition och han vill berätta vad han varit med om för de fem bergstopparna.

Tillsammans har de riktigt roligt åt "den västerländska människan", "nyfiken och ivrig som hon är", som ibland klättrat på bergen som myror eller "löss i pälsen" så att de varit tvungna att skaka av sig dem. Roligt är exempelvis att människan letar och hittar guld, bara för att "bygga penningberg att klättra i". En mild och stillsam kritik mot naturvetenskapen gestaltas.

Ur bergstopparnas evighetslånga och onekligen lätt upphöjda perspektiv är det småkomiskt att måttbandet och kameran är människans självklara följeslagare.

Snömannens frusna bajskorvar mäts på längden och i genomskärning.

Han berättar för bergen hur han lät sig fångas av dr Search's expedition, finansierad av World Book Encyclopedia, men att expeditionen fick problem med byråkratin när snömannen skulle föras till Chicago:

"Det är förbjudet att föra ut snömän ur landet antingen de finns eller inte", konstaterar hemlandet som begär att en djurskötare och en byäldste ska följa med utrikes.

Byäldsten tar med sig gåvor - tepåsar, buddhastatyer och flugsmällor i form av jaksvansar med försilvrade skaft, på turnén. De kommer bland annnat till USA:s president - "den där jävla Texasgubben" - som är särskilt förtjust i flugsmällorna. Presidenten slår snärtiga slag med flugsmällan och kallar den "en symbol för kampen mot vår gemensamma fiende".

Trots en obduktion som innehåller dekapitering kan ingen avgöra om snömän finns egentligen och särskilt besvärligt är det att avgöra om han tillhör människosläktet. Ingen har sett en snöman ha ihjäl en annan snöman och ingen har sett någon snöman spela klarinett.

Snömannen avvisar ett förslag att han ska ta jobb som spion och sitta och speja från en bergstopp. Slutligen faller han och hans skötare ur intresset eftersom astronauter kommer hem från månen. En tid i Himalayas friska luft och några bäckbad gör honom någorlunda återställd, men "någonting skaver i bröstet", säger han.

Mer läsning

Annons