Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publiken fick sjungamed länsorkestern

/
  • Vivaldis Årstiderna är egentligen fyra violinkonserter. Vintern är ett verk där Nils-Erik Sparf varit solist ett otal gånger.
  • Sören Ekebjörns imponerades av Karin Lekteus hantering av flöjtstämman i Bachs Badinerie.

Med allsång i Stilla natt och Vivaldis Vintern skapades julstämning på Aveny i Ludvika i torsdags.

Annons

I torsdags startade Dalasinfoniettan sin turné med julkonserter. Redan programbladet lovade gott: vackert julrött, sobra kommentarer och orkesterns namn stavat som sig bör. Och vi här på Aveny i Ludvika gick berikade från konserten.

Universums uppkomst tycks intressera just nu, och här fick vi i toner en drastisk skildring av hur en viss monsieur Rebel vid Ludvig XIV:s hov tänkte sig saken.

Johann Sebastian Bach prisas ju som den störste tonsättaren genom tiderna, och han går hem i alla läger. Hans Badenerie känner vi som signaturmelodi till radions Svar idag, och Karin Lekteus gav full rättvisa åt den hisnande flöjtstämman.

Huvudnummer före paus var Mozarts A-dursymfoni, nr. 29. Den är många orkesterföreningars favorit, och här serverades den med en yrkesorkesters elegans. Nils-Erik Sparfs profilerade konsertmästarspel präglade tolkningen.

Den långsamma satsen blev en ljuvlig rokokofest i naturen. Här klumpade man inte omkring på hela foten, här rörde man sig mjukt på tå. Sista satsens ohyggligt snabba raketer i stråkarna är fruktade, men de blev till eleganta dekorationer.

Vivaldi var stor på sin tid. Vad han skrev i Venedig nådde upp till Tyskland, och självaste Bach lånade av hans musik att anpassas till orgel. Men Vivaldi tappades bort, och ända in på 1900-talet kunde han avfärdas med några få rader i musiklitteraturen. Han kom dock tillbaka, och nu är han nästan var mans egendom.

Piazzolla har lånat av hans Vintern till en sprakande konsert där Sparf fick briljera. I originalversionen som följde, upplevde vi en italiensk vinter, där nederbörden kommer som regndroppar och inte som flingor. Här stod Nils-Erik Sparf som världsberömd, oomstridd uttolkare.

Konsertprogrammet avslutades med festlig musik av Bach, och virtuosa trumpeter förflyttade oss till Leipzigs rådhusplats i juletid.

Björn Gäfvert, en utmärkt kommentator, utlovade ett extranummer där vi gärna fick sjunga med. Grubers Stilla natt gav djup julstämning. Vi sjöng den gängse versionen, men kanske kunde orkestern ha flätat in några toner från Grubers en smula sirligare original.

Sinfoniettan fortsätter sin turné i länet, och man skulle gärna följa med, för detta var en levande konsert, och en sådan formas i samverkan med publiken och är ständigt ny.

Sören Ekebjörns

Mer läsning

Annons