Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pet shop boys

Annons

Det gamla hederliga “så fult att det blir snyggt” har alltid varit något av

Pet shop boys ledord. Kombinationen Neil Tennant som kvällens värd i hög

hatt och frack och en anonym Chris Lowe i neongul hoodtröja, solglasögon och

vit keps, som kliver upp sist på årets Hawaiiscen är egentligen visuellt

vedervärdig. Men den har sin charm. Uppbackade av minimalistisk

lysrörsestetik och fem dansare/backupsångare i ett tiotal(ofta minst lika

vedervärdiga) klädbyten förmedlar de mer musikalvibbar än spelningskänsla.

Något som når sin kulmen i sista låten innan extranumren; The Sodom and

Gomorrah show, från fjolårsalbumet Fundametal. Ett småsmörigt spår på skiva,

men live charmas man oundvikligt av ”för mycket av allt”-grejen när Tennant

i generalutstyrsel dansar synkdans med sitt guldhjälmsbeklädda

bakgrundscrew.

Med över femtio singlar i bagaget är det givet att Pet shop boys har

låtmaterial nog för att trollbinda en publik, även under ett så obarmhärtigt

ösregn som det som börjar vräka ner halvvägs in i spelningen. Uppblandat med

material från klart godkända Fundamental slänger de ifrån sig milstolpar som

Suburbia, Domino dancing, West end girls och en något seg Rent till höger

och vänster. Sångmässigt är det däremot svajigt. Ibland, som i Always on my

mind, blir det direkt falskt. Men ofta känns den extremnasala sången bara

enormt konstlad, Tennant försöker låta som sig själv, utan att lyckas. I

låtarnas mjukare partier funkar det bättre, och rösten växer också ju längre

spelningen lider. Avslutande extranumret Go west bjuder på kvällens enda

helt oklanderliga sånginsats. På det hela taget är dock Pet shop boys, till

skillnad från somliga andra gamla rävar på den här festivalen, ett band som

fortfarande levererar. Och som i allra högsta grad känns relevanta 2007.

MALIN RINGSBY

Mer läsning

Annons