Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ozzy Osbourne

Annons

Jag skulle vilja kunna skriva att Ozzy gav alla olyckskorpar svar på tal. Att han var långt ifrån

den lallande clown man har sett i The Osbournes. Att han hade åldrats med värdighet.

Men det kan jag inte.

Ozzy 2007 är en sorglig syn.

Jag får rysningar när det mäktiga introt till Mr. Crowley drar igång (jag missar första låten Bark

at the moon, eftersom han behagar starta konserten tio minuter för tidigt). Hoppet tänds. Men

när låten drar igång spräcks bubblan. Ozzy sjunger som en riktig kratta – skyller på

halsinfektion – och stapplar omkring som den gamling han ju är.

Mellansnacket går ut på att skrika "I can´t fuckin' hear you" och "Are we going crazy!?". Som

han alltid gjort. Han provar nya grepp och sprutar vatten på publiken med en vattenspruta, även

om de gamla vattenhinkarna kommer till heders mot slutet.

Som vanligt när det gäller gamla dinosaurier som släppt en ny skiva så spelas ett par färska

låtar. Merparten av materialet är dock gamla klassiker, som I Don't Know, War Pigs, Crazy Train

och Mama I'm Coming home. Zakk Wylde spelar ett evighetslångt, plågsamt dåligt solo i Suicide

Solution där resten av bandet går av scenen. Han spelar bakom ryggen och med tänderna och

filar snabbt upp och ner på gitarrhalsen. Suck. Det måste ha stoppats in enbart för att Ozzy ska

få vila en stund.

Det fanns visserligen en hel hög låtar som man gärna skulle ha hört och som de ratade den här

kvällen – Diary of a Madman, Perry Mason, Shot in the Dark...

Men inte i den här inramningen. Det hjälper inte att jag ibland försöker lura mig själv att tycka

att "det är ju ändå Ozzy".

Sista extranumren (han ser själv till att publiken skriker "One more time" från kulisserna) blir

naturligtvis alla klassikers klassiker Paranoid.

Den markerar slutet på en katastrofkonsert och borde också sätta punkt för Ozzys hela

livekarriär.

Det gör ont att se gamla hjältar vittra sönder inför ens ögon.

Verkligen ont.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons