Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyårsblandning av proffs och talanger

/
  • Ett strålande exempel på talanger på väg upp var sångarna som gjorde kvartetten ur Rigoletto - Anton Ljungqvist, Catherine Setterberg, Tobias Westman och Beatrice Orler.
  • Efter nyårskonserten i Konsertladan i Vattnäs drar Katarina Dalayman och Lars Cleveman vidare till Metropolitan och New York.

Konsertladan i Vattnäs mönstrade mycket meriterade sångare till nyårskonserten, där också den unga generationen tog för sig ordentligt.

Annons

Man har förstås alltid anledning att vara stolt att man är dalkarl. Som kulturintresserad blir anledningarna än fler.

Dalarna har rader av företeelser som står ut som högklassiga ur ett nationellt perspektiv. 2011 var året när Konsertladan i Vattnäs blev en av dem och vad som hittills läckt ut om planerna för 2012 imponerar än mer.

Ingen annanstans i riket mönstrades en lika framstående skara sångare som i Vattnäs denna nyårshelg. Det är förstås anmärkningsvärt och det förtjänar att skrivas igen att det är Pers Anna Larsson och Göran Eliassons dubbla förtjänst - det är de som har byggt Konsertladan och det är deras nätverk och ställning i svensk sångkonst som leder till kvaliteten på konserterna.

Nyårskonserten blev en fin avvägning mellan etablerade sångare och talang på väg upp, framställd utan krusiduller och mellansnack - ja, förutom den comic relief som kom från "Hans-Lennart", Magnus Karlbergs alter ego som på bräkig östgötska hade oöverstigliga problem med "Ring, klocka ring!" (på den dialekten blir det mest "wing, klocka wing!)".

I det rika programmet var det ändå några saker som stack ut kvalitetsmässigt; flest av dem kom före paus. Ida Falk Winland har en betagande klar och pricksäker sopran och var därmed helt rätt för en av Aspasias arior ur Mozarts Mitridate.

I talangen Anton Ljungqvist har Sverige en blivande storsångare. Han visade sin intagande lyriska baryton i Stars ur Les Misérables. Hovsångerskan Katarina Dalayman gjorde seguidillan ur Carmen mot Lars Cleveman och visade att hon denna höst fullt ut gjort rollen till sin.

Paulina Pfeiffer visade härlig utstrålning och självförtroende i Meine Lippen, sie küssen so heiß. I Tobias Westman kan vi få en efterträdare till Klas Hedlund och Jonas Degerfelt på nationalscenen; Westman har en läcker lyrisk tenor och visade det främst i kvartetten ur Rigoletto men också i någon utsträckning i Bro över mörka vatten.

Liksom när han hyrde Cassels i Grängesberg annandagen 2010 gjorde den fine brittiske tenoren John Daszak Blomsterarian ur Carmen.

Det går tydligen inte att tröttna på Pers Anna Larsson när hon gör sin signaturmelodi Mon coeur s'ouvre. Tvärt om. Hon föreföll starkt berörd själv och det kan ha varit här som tiden verkligen stod stilla i Vattnäs.

Här och i Meine Lippen... blommade ackompanjatören, interpretationsprofessor Matti Hirvonen, ut i fina insatser; i Mon coeur... i ett mycket avancerat ackompanjemang jag aldrig hört tidigare.

Mattias Böhm och Mårten Landström valde mer tillbakadragna förhållningsätt men visade sig förstås vara mycket kompetenta pianister.

Lars Cleveman var mycket gripande i E lucevan le stelle ur Tosca. Cleveman, Daszak och Dalayman framträder alla på Metropolitan i år.

Det är på den nivån man ska förvänta sig att musiken är i Konsertladan.

Mer läsning

Annons