Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Månadens demoband: Loaded satsar

/

Annons

Loaded startades redan år 2000. Krister Karlsson, gitarristen Jörgen Hedman och trummisen Janne Eriksson hade tidigare spelat i lite andra konstellationer men ville testa att starta ett coverband som skulle spela gamla hårdrockshits.

- Det gick ett halvt rep sedan började vi skriva eget, konstaterar Krister och skrattar.

I ett halvår höll de på. Sedan lades projektet på is i ett par år för att dras igång igen på allvar 2004. Då kom basisten Roger Dahlin och sångaren Mattias Kärvemo med i gruppen och låtskrivandet tog fart.

- Mattias skriver nästan alla texter och så jammar vi i hop musiken. Det brukar vara så att någon startar med ett riff och så lägger någon till ett annat och så bygger vi upp en låt.

Loaded har spelat flera år i rad på Daldansen i Hedemora, i Säterdalen förra sommaren och på en hel del privata tillställningar. Dessutom hade bandet en hit med Voices på Dalatoppen i höstas. Och snart går de in i studion igen. Den här gången blir det lite mer på riktigt.

- Förra demon spelade vi in på ett par dagar nere i min källare men nu ska vi satsa på att gå in i en riktig studio och få lite hjälp med inspelningen. Vi vill kunna koncentrera oss på att spela och inte behöva hålla på och ställa in ljud, säger Krister.

FREDRIKA HILLERVIK

Loaded

S/t

Betyg: 3

Heavy metal

Med Voices fick Loaded en smärre hit på Dalatoppen i höstas. Paradoxalt är låten i fråga det sämsta bidraget på den självbetitlade femspårs-EP:n. Körerna låter rent av förfärliga. Ovanstående är emellertid det enda som låter demoaktigt med Loaded. Övriga kompositioner ger ett synnerligen kompetent intryck och vittnar om duktiga musikanter. Hedemora-kvintetten är inga tonåriga gröngölingar, utan har många års tjänst i metallfabriken bakom sig.

De tre inledande spåren verkar hämta inspiration från DiAnno-erans Iron Maiden. I framför allt dessa låtar imponerar Loaded. Detta är heavy metal - som heavy metal ska spelas. Inledande Life Sucks är den givna höjdpunkten med sina snygga harmonier och det är bara att citera infobladet; "Vältränade nackar rekommenderas!".

Jonas Wettmark

Klicka här för att lyssna på Loaded

Tommy Gunnars

Låtar typ

Betyg: 3

Visa

Tommy Gunnars från Nittsjö är ett okänt namn. Åtminstone i södra delen av Dalarna. Det skulle inte förvåna om han är tämligen väl uppbokad i trakterna kring Siljan. Hans album med dussinet låtar, varav samtliga har hans egna texter och en del av det han sjunger har sin musikaliska grund i folkmusiktraditionen i såväl Dalarna som Irland. Tommy är en man som har mening med sina texter, det behöver man inte höra många spår för att notera. Möjligen kan man invända att han stundtals har svårt att nå fram med textningen, men det är å andra sidan ingenting som drar ned slutomdömet alltför kraftigt så länge vi håller oss med ikoner som Plura och Lundell, vars texter knappast någon människa har uppfattat till hundra procent utan texthäfte. När - inte om -Tommy Gunnars får chansen på ett större skivbolag räddar en booklet den detaljen. På det hela taget är Tommy Gunnars en trevlig bekantskap med uppenbar ambition att berätta musikaliska historier för oss. Anna Lundalåt, exempelvis, är en text som skulle kunna platsa i en bok av Åke Mokvist om udda existenser, skriven med djup respekt.

Med Konsumentlåt, Kalaslåt och Bekännelselåt - de två sistnämnda med irländska förlagor - skulle han inte göra bort sig på något enda party. Tommy Gunnars är en spelman som känns ärlig. Heders åt sådana i allt mer stylad visvärld.

Bertil Danielsson

Klicka här för att lyssna på Tommy Gunnars

MacroCosmos

Låtar ni inte trodde fanns

Betyg: 1

Hip hop

Klicka här för att lyssna på MacroCosmos

Project Zero

Let Us In

Betyg: 2

Hip hop

Klicka här för att lyssna på Project Zero

Extra.Ironi

Extra och lite till.

Betyg: 2

Hip hop

En positiv sak med dagens lättillgängliga digitala teknik är att vem som helst har möjlighet att slänga ihop en skiva på ett par veckor, stoppa ner den i ett fotokopierat cd-fodral och kalla det för en demo. Det värsta är att folk gör det.

Visst finns det en charm med en punkromantisk do-it-your-self-anda. Men tyvärr raseras den charmen i nio fall av tio av en bristande självinsikt som verkar vara än vanligare bland rappare i svenska småstäder. Lite för ofta är det där det faller för Säterrapparen Jacob Sjöberg alias Tic Poe som är tillbaka med tre nya pseudonymer och skivor.

"Låtar ni inte trodde fanns" är ett samarbete med kollegan Hibiskus under namnet MacroCosmos som inte alls borde lämnat den privata hårddisken och exponerats för omvärlden. Rappen är paradoxalt nog både stel och otight. Rimmen och de lite vardagsrealistiska texterna - som jag stundtals tolkar som ett försök till humor - är på mellanstadienivå. Överlag låter det som ett gäng lumparkillar haft fria aktiviteter och hamnat i en studio med ett flak 7.2:or.

Under namnet Project Zero gör han filmisk skräckrapp på Engelska tillsammans med OG da Lonewolf av betydligt högre kvalité. De vemodiga produktionerna som snyggt flirtar med lokal folkmusik passar temat bra men texterna känns stundtals bara som en ursäkt för att rappa en massa fula ord och hemskheter.

Extra.Ironi är den andra skivan i demohögen där Sjöberg lämnat engelskan för svenskan. I jämförelse med hans övriga svenska material håller det högre klass både produktions- och textmässigt. Rappen är skarpare, låtarna bättre och de bitvis ångestfyllda och mörka texterna känns mer genomarbetade både på ett språkligt och intellektuellt plan.

Det finns flera passager i Sjöbergs musik som skvallrar om en potential att kunna ta musiken ovan hobbynivå. Men för att göra det krävs att avstånden mellan högt och lågt minskar. Att han koncentrerar sig på att finslipa hantverket istället för att stapla skämda råvaror på hög i skafferiet.

Jonas Grönlund

Klicka här för att lyssna på Extra.Ironi

Mer läsning

Annons