Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Museitätast i landet

Annons

I grunden är vårt länsmuseum ett "riksmuseum", tycker museichefen Jan Raihle. Det beror på att Dalarna har blivit den region som mer än andra representerar svensk historia, svensk kultur i traditioner, folkkonst, slöjd och kulturhistoriska miljöer. Ska man gestalta landskapet Dalarna i ett museum innebär det därför också att man förvaltar ett kulturarv av nationellt intresse.

Den 3 maj 1962 slog Dalarnas museum upp portarna för allmänheten. Vägen från Dala fornsal till ett färdigt landskapsmuseum var lång. Första länsmusei-

chefen Björn Hallerdt (anställd 1956-67) berättar i Dalarnas hembygdsbok 2002 hur det gyttriga och delvis förslummade området vid Faluån förvandlades till institution för kulturella aktiviteter.

Hakon Ahlberg ritade den mäktiga modernistiska borg, som då betraktades som landets modernaste museum. Arkitekturen står sig ännu gott med sitt fina detaljarbete (som det vackert skiftande hårdbrända teglet med raffinerade detaljer som hörn och fönsterövergångar, som för tankarna till Lunds konsthall) och sina fantastiska glasväggar (som erinrar om danska konstmuseet Louisiana, som också knyter an till vattnet utanför).

Där ute på Faluån rörde sig konstnären Per Olof Ultvedts mobil under de två veckor som den legendariska utställningen ART 62 ägde rum.

"Faluåns vatten driver den moderna konsten framåt" kommenterade nationalmuseichefen Carl Nordenfalk när han såg den. Modern konst, konserter, balett, film, teater, poesi och jazz fyllde ART 62. Journalisten Seth Karlsson, en av initiativtagarna, berättar om evenemanget som gav det nya länsmuseet en flygande start.

Medan Hallerdt skapade museet med, för den tiden, banbrytande basutställningar, vidareutvecklade Erik Hofrén, landsantikvarie 1967-87, Dalarnas museum till ett regionalt museum med verksamhet som genomsyrade varje del av länet.

Det finns både en konservatism och radikalism i Dalarnas museiutveckling. Bondekulturens Dalarna och bergsmanslandskapets industriarv speglas på olika sätt. I ena änden har vi Ornässtugan, ett av landets första museer, grundat i nationalromantisk anda. I den andra änden har vi vardagens och arbetslivets museer, som följer teknikhistorien mot framtidens digitaliserade synliggörande av det förflutna.

Under flera decennier har Dalarnas museum medverkat vid tillkomsten av nya museer i de olika kommunerna, Husbyringen, Ekomuseum Bergslagen, Framtidsmuseet i Borlänge och så vidare. Kommunerna har sökt egna museiprofiler och dessutom har landskapet haft gott om kulturpersonligheter att knyta museer till.

I egna informativa kapitel berättar Tommy Forss, Stora Kopparbergs museum, Birgitta Sandström, Zornsamlingarna, Marianne Nilsson, Carl Larssongården, Elisabet Eronn, Framtidsmuseet, Jan Stagenmark, Husbyringen och Mats Hulander, Ekomuseum Bergslagen, om sina museer.

Hembygdsboken presenterar för övrigt hela listan på länets 218 museer, byggd på de inventeringar som gjorts kommunvis.

Förste museiantikvarie Örjan Hamrin ger förklaringar till att Dalarna rymmer så många museer: Att man tidigt blev medveten om landskapets historiska betydelse och kulturella särart. Att hembygdsintresset brann i socknarna, men också intresset för den industrihistoriska prägeln. Att kulturpersonligheter engagerat sig för landskapet och bidragit till den kulturella kraften. Att Dalarna tidigt blev turistlandskap. Men också att länets museiväsende haft flera "nytänkare" inom museiväsendet.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons