Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mothårs

Annons

Det finns ett ord som har smugit sig in, ett oskyldigt ord som ligger och skaver i allt flera människors munnar. Ett ord som verkar så enkelt, så

litet, så anspråkslöst; men som gör positivt till negativt, en komplimang till en förolämpning, ljust till mörkt.

Det ordet är: faktiskt.

- Har du sett "Jalla Jalla"?

- Ja. Den va faktiskt skitbra.

- Eller hur? Och han huvudrollskillen va faktiskt otroligt bra.

- Du, ska vi dra hem till dig och käka pannkakor?

- Ja! Det var faktiskt en bra idé. Snygga skor förresten.

- Tack. De är faktiskt hur sköna som helst.

Vadå? Varför skulle skorna inte va sköna, filmen inte vara bra, skådespelaren va dålig?

Det är som att man inte vågar stå för sin åsikt fullt ut, utan måste gardera sig med ett trist: faktiskt. En bakdörr, en utväg; om det skulle vara så att någon tyckte något annat.

Men det obehagligaste med detta förtäckta simpla ord är att man verkar en smula generös och storsint när man använder det: Jag skulle kunna tycka att din jacka va ful, men jag tycker faktiskt att den är snygg, och jag behagar faktiskt tycka att den där båtturen vi gjorde faktiskt va fantastiskt trevlig.

För ordet faktiskt används gärna i samma andetag som enormt positiva uttryck. Faktiskt sjukt kul! Faktiskt otroligt häftig! Faktiskt makalöst snygg!

Ett litet skurkaktigt ord med förödande konsekvenser som sprider sig och slår rot i din mun obemärkt som en fästing i ljumsken. Ett riktigt otrevligt överseende översittarord som förvandlar dig från positiv, välvillig medmänniska till drygdum besserwisser, utan att du knappt märker det!

Så fram med pincetten, ryck bort och bränn bort några faktiskt ur ditt ordförråd och bli inte längre förvånad över att något kan vara bra, fint eller riktigt roligt.

Skribenten har märkt att faktiskt till och med sprider sig snabbare än bladlöss.
MARIA BLOM

Mer läsning

Annons