Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mothårs

Annons

Det visade sig att Ken Stringfellow hade gått och gjort en alldeles förtjusande skiva. Som man hur lätt som helst hade kunnat missa. Jag beställde den på Everyman Records i Nelson i oktober och i tisdags, när jag var in och frågade igen, hade den äntligen kommit.

Ken Stringfellow var en av de två ledarna i bandet The Posies från Seattle. En riktig pärla till poprockband, som väl knappast ens de var värst kända. Nu har i alla fall Stringfellow (Snörkamrat!) begått sin solodebut sedan bandet splittrats. Detta på ett litet bolag i USA, med begränsad distribution över världen. Så om man till exempel i Nya Zeeland får för sig att detta är en skiva väl värd att kolla in är möjligheterna ytterst begränsade. Att provlyssna är inte att tänka på, eftersom de helt enkelt inte har skivan. Dessutom, eftersom det blir fråga om en specialbeställning, är det inte nog med att man får köpa "grisen i säcken", den kostar dessutom betydligt mer än andra skivor.

Och vart vill jag komma med det här då? Jo, att man måste vara beredd att lägga ner både tid och energi för att hitta de riktigt bra sakerna här i livet.

Vad det gäller just musik syns inget ljus i slutet av tunneln heller. När Greg på Everyman Record till slut kan sälja mej min skiva håller han med:

- De stora bolagen kommer att satsa ännu mer på färre artister som är kommersiellt gångbara, säger han.

Det visar sig att han själv är en som vurmar för de mindre bolagen. Han håller just på att bli generalagent för Bloodshot Records från Chicago. På det bolaget ligger singer/songwritern Ryan Adams, som genom sin skiva Gold ront en hel del uppmärksamhet under året. Inte minst i Sverige där han också turnerat ett par gånger.

Adams andra soloskiva Gold är ett mycket bra album i Gram Parsons fotspår. Men ännu bättre på Bloodshot Records 2001 var Alejandro Escovedos A Man Under the Influence, kanske förra årets bästa skiva. Han fick dock försvinnande liten uppmärksamhet, och plattan var ingenting man direkt snubblade över.

Men så är det: Det bästa här i livet måste man leta efter.

Den mest intressanta nya musiken får inga stora reklamkampanjer i tv. Den är svårare att få tag på och den blir dessutom ofta dyrare eftersom upplagorna är små och distributionen begränsad. Hur ska man kunna hitta pärlorna då? Ja, ibland kan ju recensenter ge bra råd. Men det måste vara någon man kan lita på. Ofta styrs recensenter av attityder och har svårt att gå ifrån det "som gäller". Ta exemplet The Strokes, som höjdes till skyarna av en närmast enad kritikerkår. Ett helt okej rockband, som dock tenderar att bli lite enformigt och "retro".

Bättre var The White Stripes, som upptäcktes av en ganska stor publik trots utebliven "hype" och den "omöjliga" singeln Hotel Yorba.

Lyckligtvis finns det också folk på bra skivaffärer som kan ge goda råd, som rockar'n på Rocks. Det osannolika bandet White Stripes hade man annars knappast upptäckt genom TV4-reklam. Det var å andra sidan många nya skivor under året som man kan säga samma sak om. Spiritualized grandiosa Let It Come Down, till exempel, eller Built To Spills Ancient Melodies of the Future.

Men nu ska jag gå och avnjuta Ken Stringfellows synnerligen outannonserade pärla Touched igen. Skribenten fick Bloodshot Records nya utgåva Songs of Sahm av The Bottle Rockets på köpet. En samling tolkningar av Doug Sahms låtar som inte alls är dum!
LARS WANFORS

Mer läsning

Annons