Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mot i stället för med

Annons

Musikaliskt har Johnossi ingenting med Jack & Megs varmblodiga blues att göra, då är duon snarare besläktad med Soundtrack of Our Lives och Jakob Hellman. Garagepop och singersongwritertradition i skön kombination.

En låt som Glory Days to Come kunde definitivt lätt vara Ebbots och Johnossi fyrar av den tidigt i setet.

Det låter hårt och bra.

Men det är någonting som inte klaffar riktigt som det ska den här kvällen. Det känns liksom inte som om kommunikationskanalen mellan sångaren och gitarristen Johan Engelbert och trummisen Oskar Bonde slagits på.

De spelar mot i stället för med varandra.

Låtarna sitter tajt, men de hamras ut från scenen.

Dynamik, nyansering och groove schmackas ut ur rutan med hjälp av stenhårda cymbalslag och betongfot.

När Oskar Bonde går av scenen för att låta Johan Engelbert dämpa tempot med en vacker Summerbreeze mitt i konserten får vi i publiken en välbehövlig andhämtningspaus.

Oskar ska kanske passa sig för att dissa Meg White i intervjuer. För teknisk färdighet är en sak, förmågan att känna in och spela lyhört en helt annan.

Johnossi spelar upp sig efter den ganska kallhamrade inledningen, men duon lyckas inte riktigt få sina låtar att svänga på S2:s livescen.

Trots en varmare och mer nyanserad avslutning med Man Must Dance som sista nummer slamrar musiken ganska kyligt i fredagsnatten.

Johnossi spelar sina pop- och rocklåtar á la Danko Jones.

Hårt, rakt och fyrkantigt.

Men det är inte helt av ondo.

Duon arbetar stenhårt, många av melodierna har fin bärkraft och även om gitarrsoundet kunde vara bättre så har Johan Engelbert en skön sångröst som lyfter fram texterna.

Johnossi låter bra på S2.

Men bra utan att svänga.

Och jag kan inte låta bli att undra om inte Johnossi, och låtmaterialet, skulle må ännu bättre av ett litet menáge-a-trois med en väl vald basist.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons