Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Morrison lägger pussel

Annons

Toni Morrison har skrivit om de svarta ur de svartas perspektiv alltsedan sin debut för över trettio år sedan. Det tycks vara ett pågående projekt, förankrat i den amerikanska historien, från slaveriets dagar fram till våra, med rörelser i tid och rum och växlingar mellan närbilder och rundmålningar.

Det är breda romaner där saga och verklighet flätas samman i syfte att skildra det förtryck som de färgade i USA har utsatts för.

Denna hennes åttonde roman är en släktkrönika som spänner över tre generationer. Miljön är en annan än den man är van vid i skildringar från det svarta USA.

Här är det ett elegant badhotell på den amerikanska östkusten romanens epicentrum. 30- och 40-talen var hotellets guldålder, det var det självklara innestället för välsituerade svarta, en kapitalstark grupp som skapade sin framgång åren efter depressionen.

Flera decennier senare är hotellet övergivet och förfallet och dess karismatiske ägare Bill Cosey är sedan länge död. Kvar finns ett antal människor med band till hotellet och dess patriark, samtliga fångna i sina minnen och oförrätter i det förgångna. Över alltihop svävar store Bill Coseys ande.

För det är honom som alla inblandade, och då inte minst hans änka Heed och hans sondotter Christine, alltjämt förhåller sig till.

Romanen handlar som dess korta och lakoniska titel anger om kärlek - om kärlek som i passion och förälskelse men också om frånvaron av kärlek.

Om hur den frånvaron drabbar och hur tomrummet konserverar det som är kärlekens främsta motkraft: hatet.

En gång, när de var barn, var Heed och Christine bästa vänner. Det var innan hon elva år gammal blev Bill Coseys flickhustru. Nu lever de båda kvinnorna tigande samman i det ståtliga hus som Cosey en gång lät bygga, i ett hat som är lika magnifikt som destruktivt.

När den unga kvinnan Junior, själv behäftad med en komplicerad bakgrund, flyttar in i huset, får det betydelse för de starka krafter som sedan länge varit i omlopp.

Så rör sig berättelsen mellan ett då och nu, träder fram allt eftersom utan att man riktigt vet var eller hur det ska sluta. Först mot slutet inser man att betydelsefull information levererats på vägen men att det skett liksom i förbi-gående.

In i det längsta håller Morrison på de sista bitarna i ett pussel som, så tycks det, är i färd med att läggas medan man läser. Kring sin berättelse bygger hon en raffinerad struktur vars villkor man som läsare måste underkasta sig.

Efteråt förstår man att skild-ringen av vänskapen mellan den framgångsrike hotelldirektören och den mycket yngre fabriksarbetaren Sandler Gibbons syftar till att åskådliggöra klasskillnader - lika konkreta mellan olika svarta grupper i samhället som dem mellan motsvarande vita.

En inte obetydlig roll i Morrisons intrikata romanbygge spelar kokerskan K, dramats återkommande kommentator, den som klarsynt lägger detaljerna i dramat tillrätta i tillbakablickar och syrliga iakttagelser om samtidens allmänna förfall.

Och allt vecklas ut på en tät och sinnlig prosa där kärlek visser- ligen är temat men där tigandet och tystnaden egentligen spelar de verkliga huvudrollerna.

HENRIETTE ZORN

Mer läsning

Annons