Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mörk diktning om ond bråd död

Annons

I en av sina sista dikter öppnar Bertil Malmberg upp mot en förundran som andas någonting nyponfräscht - "Vem lånade mitt namn? Vem iklädde sig min skugga? Vem ropade 'jag' genom min mun?".

Det är ord som vittnar om någonting radikalt nytt och annorlunda. Bakom en sfär av suggestiv kuslighet döljer sig någonting nyfött, en ny start.

Gammalt belastande bråte är bortskalat. Kvar står en öppen dörr till en fördjupad livsupplevelse. Denna åldrande Malmbergs djärva och i bästa mening infantila insikt återkommer i Johanna Ekströms diktning.

Bakom hennes mun återfinner hon en annan - "Den lilla munnen i min mun talade igen". Det rör sig aldrig om en alienerad tillvaro, tvärtom öppnar detta djärva perspektiv upp mot en ökad mottaglighet. Ansatsen kräver ett mod, men det belönas - det hotfulla övervinns och hon åstadkommer ett autentiskt djupseende.

Mitt rum var i husets mitt

jag var det fönsterlösa navet

en gigantisk muskel utan ögon

All värme utgick därifrån

Det var som att finnas mycket starkt

utan att vara född

När Ekström träffar rätt, som i dessa rader, blir det storslaget och hon lyckas med konststycket att locka fram en darrande och stark livskänsla bortom vardagserfarenheten.

Ann Hallströms diktning arbetar i spänningsfältet där det bräckliga livet ständigt hotas av brutala krafter. Barnet har en framträdande plats, så också kriget som realpolitikens alltför ofta hårdföra konsekvens.

Religiösa symboler kontrasteras mot den alltid närvarande och hotande sjaskigheten. Det är en mörk diktning där ond, bråd död kräver sin tribut.

Lilla barn. Hör på.

Ingenstans att ta vägen.

Gömde oss i sjalar.

Patriarkatets heliga bilder.

Sängar. Rött överallt.

Får inte märkas.

Tids nog hittar de dig.

Spadar gräver jord.

Tar din oskuld.

Sätter dig i buren.

Med flätor, krossat glas

Bränner dina kjolar

Hallström brister på intet vis i poetisk djärvhet, men temat och inriktningen av hennes diktande, verkar begränsande och gör att hon inte når lika långt som Ekström. När Hallström bänder på sitt poetiska språk och det gåtfulla och kryptiska träder fram i de kortare kärnfyllda dikterna, når hon längre.

Svarta mun. Kranium

Hibiscusblomma

Verklighetens tysta orgel

Prinsar bor under jorden

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons