Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moores träffar svider

Annons

film| dokumentär

Bowling for Columbine

regi: Michael Moore

i rollerna, som sig själva: Michael Moore, Charlton Heston, Marilyn Manson, Chris Rock, Matt Stone m fl

Såvida du inte befunnit dig på Mars eller bott i eremitgrotta det senaste året så har du antagligen redan blivit informerad om att den här Oscarsvinnaren är den bästa dokumentärfilm som någonsin spelats in.

Det skadar inte att hamra in meddelandet en gång till.

Det här är den bästa dokumentärfilm som någonsin spelats in.

En rulle som nästan garanterat kommer att få dig att knyta näven i vredesmod samtidigt som du skrattar så du nästan kissar på dig.

Huruvida du knyter näven i vredesmod i ilska över Michael Moores polemik eller åt de djupa orättvisor och missförhållanden filmaren frilägger i Bowling for Columbine är kanske mest en fråga om politisk orientering. Men du som inte garvar åt Moores fenomenalt skojiga sätt att driva med maktmän och galenpannor är helt klart född utan något som helst sinne för humor.

Bowling for Columbine är späckad med absurdistiska, osannolika, hysteriskt roliga scener, det är full rulle från det att humoristen Michael Moore kvitterar ut ett prima jaktgevär på lokala bankkontoret till det att han i iskallt vredesmod drar en förnedrande plös över den förvirrade gamle vapenpropagandisten Charlton Heston.

Som dokumentärfilmare kombinerar Michael Moore den påläste grävande journalistens största och mest rättrådiga skopa med den briljanta sjuka och samhällskritiska humor Monty Python-gänget använde när de drog ned byxorna på tokreligiösa fjantar i spelfilmen Life of Brian.

Moore är en sylvass samhällssatirisk underhållare som lobbar skarpa granater mot makt- och mörkermän från en position relativt långt ute på vänsterflanken.

Ingen är för stor, eller för liten, för att få sin släng av sleven.

I Bowling for Columbine är Moore på jakt efter en tes, han försöker med skarpt intellekt och alla övriga till buds stående medel formulera en förklarande teori om det amerikanska folkets vålds- och vapenfixering.

Skolmassakern i Columbine är navet kring vilket dokumentären snurras, men Michael Moore försöker via ett skenbart smålufsigt men skarpladdat detektivarbete nysta ut vilka samhälleliga mekanismer som på ett vidare plan ligger till grund för det besinningslösa amerikanska våldet.

Varför massakrerar amerikanska skolbarn varandra utan anledning? Och varför sker vansinnesdåden nästan uteslutande i USA?

Frågor, frågor, men befriande nog inga beskäftigt tvärsäkra svar.

Utredningsarbetet leder Michael Moore från Oklahomabombsmisstänkta suicidala svinbönder som vill ha kärnvapen hemma i trädgårdssilon till rockande anti-hjälten Marilyn Manson till tecknad film och kanadensisk grannsämja.

Visst sjutton sprider Michael Moore sina volleys över hela planeten, visst spretar hans teorier om vapenindustri, klassförtryck, främlingsrädsla och vapenfetischism åt alla håll och kanter.

Men när han träffar målet, och det gör han ofta, då svider det till ordentligt.

Filmens bästa ögonblick kommer i scener där filmaren släpper murvelgarden och visar egna känslor. När han lägger armen om en lärarinna på Columbineskolan, när han tillsammans med två av offren tvingar en varuhuskedja som säljer ammunition ned på knä, när han i vredesmod går till attack mot Charlton Heston med porträttet av en död flicka i högsta hugg.

Missa för allt i världen inte den här dokumentären när den nu äntligen plockas upp på biografrepertoaren i Dalarna. Det här är nämligen en film så skarp och vacker att Du trots trissade förväntningar knappast riskerar att bli besviken. Förbannad, glad, bitter, rörd till tårar och fylld av vanmakt kanske, men knappast besviken.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons