Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monica vann folkets kärlek

Annons

Vilka ord man än tar till för att beskriva Monica Zetterlund är det omöjligt att komma förbi Tage Danielssons hyllningsdikt till den svala, ouppnåeliga nattklubbsdrottningen som, också med Tages ord, doftade av logar.

Monica Zetterlund föddes som Monica Nilsson och växte upp i Hagfors. Hela hennes karriär skulle bli full av bevis på att man kunde ta Monica ur Värmland men aldrig Värmland ur Monica.

Hon gjorde sin debut på hemmaplan med pappa som ackompanjatör, men musiken skulle snabbt ta henne långt bort från Hagfors. I den första talangtävlingen, på legendariska Nalen i Stockholm 1956, blev hon tvåa. Rösten bar henne till Köpenhamn och jazzmusikern Ib Glindeman - men Arne Domnérus återbördade henne snabbt till Nalen där de två inledde ett fruktbart samarbete.

1959 sjöng Monica i Paris, där hon hann med en kort romans med Marlon Brando (som kallade henne Sven), och i New York.

Men det var 1960-talet som skulle bli Monica Zetterlunds stora decennium. Beppe Wolgers, Povel Ramel, Pär Rådström samt inte minst Hasse Alfredson och Tage Danielsson lockade henne till revyscenen samtidigt som de internationella jazzstjärnorna ryckte i henne. Hon kom att samarbeta med Louis Armstrong, Zoot Simms, Thad Jones - och framför allt Bill Evans. Deras Waltz för Debby förenade cool jazz med svenskt folkvemod och räknas fortfarande som en internationell klassiker.

Och Beppes Sakta vi gå genom stan är väl så mycket svensk klassiker som en visa kan bli.

Samtidigt tog hon sina första stapplande steg som seriös scen- och filmskådespelerska. Det skulle komma att bli flera oförglömliga roller genom åren: Att angöra en brygga 1965, Utvandrarna sviten (1971-1972), Äppelkriget 1971 - och så tv-roller som i Söderkåkar, Någonstans i Sverige och Solveig Ternströms Morsarvet som skulle bli hennes sista roll.

Under hela sitt liv plågades Monica Zetterlund av smärtor i ryggen. De var sviter dels efter barndomssjukdomen skolios, dels ett fall från ett träd. De sista åren av karriären uppträdde hon sittande; efter skivan Bill remembered och ett framträdande i Bingolotto år 2000 valde hon tystnaden.

- Jag tror att Monica hade levt ett bra liv. Hon ångrade ingenting, hon var nog nöjd och tillfreds, säger tv-journalisten Tom Alandh. Han gjorde dokumentären Underbart är kort med Monica Zetterlund och är också medförfattare till hennes memoarbok Hågkomster ur ett dåligt minne.

- Men vad jag aldrig kommer att förstå är varför hon var så oerhört osäker på sin egen förmåga. Hon var sångerska, revyartist, skådespelerska - helt unik. Ändå var hon så inihelvete osäker på sin egen kapacitet.

- Även om ett revynummer satt som en smäck kunde hon vara livrädd för att tappa orden, för att inte klara numret. Rädslan fanns alltid där. Det kanske är så att ju större artist, desto bräckligare människa.

Alandh kontaktade Monica Zetterlund sedan han sett henne uppträda i slutet av 1980-talet.

- Det blev bara en och en halv låt och hon sjöng inget vidare eftersom hon var klart drabbad av smärtor - men fick ändå enorma applåder. Jag fascinerades av publikens stora kärlek till henne.

Monica Zetterlund blev 67 år.

ERIK HELMERSON/TT SPEKTRA

Mer läsning

Annons