Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modernism en viktig kraft

Annons

Går man till Ivar Lo Johanssons statarromaner ser man inte mycket socialistiskt agiterande. De kuvade statarna hade inte mycket intresse för de nya radikala idéerna och intresset hos Lo Johansson låg mer på att porträttera än att basunera.

Ändå utgör romanerna ett kronexempel på kanoniserad arbetarlitteratur och de bidrog även till att statarsystemet välförtjänt gick i graven tillsammans med andra världskriget.

Hållningen är typisk för 30-talisterna som göt substans i arbetarlitteraturens guldålder. De hade det gemensamt att de gav röst åt erfarenheter som var förankrade i den arbetande myllan, ofta utifrån egna upplevelser. Självbiografin var en flitigt använd genre.

Går man ännu längre tillbaka i seklets ungdom visar sig kampdiktningen stark. Hårda tider närde en mer tillspetsad litteratur där den knutna handens agitatoriska lyrik frodades. Blod, svett och tårar fordrade ett fränare instrument för att ena intressen.

30-talet innebar ett mer komplicerat förhållande mellan arbetarrörelsen och -litteraturen. Johansson fick sina skopor av ovett för att han frossade i misär i stället för att måla upp mer fagra och uppbyggande litterära skildringar.

Exempel som dessa gör att Magnus Nilsson i sin lärobok drar den klarsynta sammanfattningen att arbetarförfattarna snarare stod /står i dialog med rörelsen än förespråkar den. Han sammanfattar relationen som "problematisk".

I stället för arbetarrörelsen var det snarare modernismen som både drev fram och gjorde 30-talisterna populära. Den sociala realismen var i ropet för att gestalta det moderna Sverige som tog form.

Efterkrigstiden såg både massupplagor och nyutveckling, men såg på sikt en nedgång som bröts av 1960- och 70-talets uppsving. I mångt och mycket liknade det 30-talet, nu påspädd med en inte sällan frän kritik mot det politiska etablissemanget.

Efter 80-talets lågkonjunktur är läget i dag försiktigt ljusnande. Nilsson har smakfullheten att exemplifiera med Mohammed Omar som en modern arbetarförfattare, en poet med invandrarbakgrund.

Det är i utanförskapet som det nya trasproletariatet finns.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons