Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men in trees - en puttrig rom-kom

Annons

Anne Heche är de stora tillgången för TV3:s nya serie Men in trees, som kopierat många av Sex and the citys framgångsingredienser.

TV3 rullade den här veckan ut sin storsatsning på en riktig tjejkväll på onsdagar och konceptet ”Girlylicious” är förstås annonsmotiverat.

Här ska de som läser Veckorevyn och Cosmopolitan få sitt lystmäte och annonsörerna för målgruppen ska flockas, är det meningen. Programpunkterna Lustgården (sexsnack) och Top Model (idiotisk modellsåpa) lämnar jag därhän.

Men inget tyder på att inte TV3 gjorde ett riktigt kap när kanalen knep succéserien Men in trees framför sina konkurrenter. Ett mått så gott som något är i vilken utsträckning serier mer eller mindre (oftast mindre) lagligt laddas ned från internet, och i den statistiken ligger Men in trees riktigt högt efter sin första säsong i USA.

Anne Heche, som spelar relationsexperten Marin Frist, var på väg mot en riktigt stor Hollywoodkarriär för 10-15 år sedan, minns bara Sex dagar, sju nätter mot Harryson Ford, men bland annat psykiska problem kom emellan.

För den här serien, med Sex and the citys producent och manusförfattare Jenny Bicks som upphovskvinna, är emellertid Heche perfekt.

Marin Frist spelar en författarinna av popböcker i självhjälpsgenren om hur en kvinna ska landa och behålla en man, som när hon upptäcker sin fästmans otrohet får klart för sig att hon egentligen har noll koll på relationer och män.

Upptäkten drabbar henne tungt som en blötsnöstorm när hon är på föreläsnings- och boksigneringsresa i den märkliga Alaskahålan Elmo, där det går tio män på varje kvinna, och som skulle kunnat vara modellerad på... ja, Idre.

Det första avsnittet i onsdags slutade med att Frist rituellt kastade sin sagobröllopsklänning utför ett stup i den vilda vildmarken.

Det är läge för drastisk kulturkrock mellan Frists högklackade, lattesörplande Chicagotillvaro och den hårda verkligheten i Elmo, där möten med vargar, och tvättbjörnar på hotellrummet hör till vardagen.

Många av greppen känns igen från Sex and the city. Bland dem Frists självreflekterande berättarröst i början och slutet av avsnitten. Själva grundhållningen känns också igen - tillvaron för en singelkvinna kompliceras kraftigt av att män i själva verket är omöjliga att förstå.

Möjligen, men bara möjligen, kan Men in trees komma att problematisera generaliseringar av rollerna män och kvinnor förväntas spela - sådana tecken fanns i första avsnittet.

Än så länge är det bara Anne Heches Marin Frist som tillåts vara seriens gravitationscentrum, men tidigt etablerades några sidokaraktärer som kan bli intressanta att följa.

Allt tyder på att Men in trees blir en småputtrig rom-kom att följa på onsdagskvällarna framöver.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons