Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Melodifestivalen återvinner

/

Annons

Vad handlar det här om nu då?

Jo, om återanvändning, förstås. Melodifestivalen är Sveriges största återvinningsstation. Kolla bara på årets upplaga: Tommy Nilsson, Anna Book, Lustans lakejer, Andreas Johnson. Och så de där små schlagerdjuren Nanne Grönvall och Magnus Carlsson som bara gör ordentligt väsen av sig en gång om året. I februari. År efter år.

För att inte prata om Christer Björkman. Jag tänkte att jag inte skulle tjata mer om honom, men hallå? Snacka om recycling.

Idolerna har inte varit med i melodifestivalsammanhang förut men det går inte att komma ifrån – huvudingrediensen i Melodfestivalen är gammal god skåpmat som folk redan har smakat på. Säkra kort liksom.

Och visst funkar det. Underhållningen hade förstås inte varit densamma om alla deltagare hade varit nya stjärnor eller vanliga hederliga artister med en vanlig hederlig pågående karriär utanför Melodifestivalen.

Kan Anna Book fortfarande alfabetet? Har Tommy Nilsson svalt apelsinen? Och hur mycket rakad bringa ska Magnus Carlsson visa i år? Det är frågor vi Melodifestivaltittare förstås måste få svar på. Det handlar om igenkänning.

Och idolerna – ja, skicka ut resterna på tallriken nu. Snabbt som ögat, innan de hunnit svalna!

I övrigt måste jag väl säga att Sebastians låt var helt okej (men måste han ha Gudrun Sjödén-kläder på sig?) men deltävlingen i stort inte bjöd på några upphetsande inslag.

Kristian Luuk sköter sig fortfarande bra och lockar till fniss mellan varven även om jag då och då frågande höjer på ögonbrynen. André Pops? Mer konstigt än kul.

Mer läsning

Annons