Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Matorgier kryddade med våldsbrott

Annons

Donna Leon skildrar Venedigs miljöer och invånare med ett sparsmakat men vackert bildspråk, och visar upp sina karaktärers trångsynthet och gnidenhet med en Dickensk skärpa. Det är befriande att efter alla år av deprimerade poliser med magsår, få spendera några timmar med sympatiska människor med alla deras förtjänster och brister, och de matorgier Brunetti ägnar sig åt är värdiga en Fem-bok. Leon bör aldrig läsas på fastande mage.

Djupt vatten är den tionde boken om kommissarie Brunettis liv och leverne i Venedig. För oss som följt den charmerande polisen genom åren har en viss konformitet i upplägget kunnat skönjas. De verkliga skurkarna glider alltid in i maktens skuggor och lämnar underhuggarna att ta smällen. Brunetti står kvar, frustrerad, med barskrapet i handen. Det må vara en aldrig så träffande beskrivning över hur många samhällen fungerar, men som alla romanformer förlorar den sin skärpa av upprepning.

I Djupt vatten bryts lyckligtvis trenden som börjat nå det tjatigas gräns. Men fonden är som alltid det italienska samhällets, och brottet är som alltid en produktion av det samhället. Det är det som gör Leons böcker till romaner OM ett brott, snarare än romaner MED ett brott.

Ändå älskar Leon sin stad med en passion och naivitet som bara den inflyttade förmår, och hennes böcker ger bättre reklam för Venedig än någon turistbroschyr kunnat drömma om.

ELLA ALMGREN

Fakta:

Donna Leon

DJUPT VATTEN

Översättning: Ing-Britt Björklund

Forum Förlag

Mer läsning

Annons