Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mariza - firad fadodiva som går sin egen väg

Annons

Efter konserten står Mariza på Chinateaterns scen och tar emot publikens stående ovationer med ett roat uttryck i ansiktet. Med en röst av guds nåde och en pondus som får såväl musiker som publik att lyda hennes minsta vink, är det förståeligt att Mariza omtalas som arvtagerska till Amália Rodrigues, 1900-talets stora kvinnliga fadostjärna. Det var också i samband med en tv-sänd hyllningsgala efter Amálias död 1999 som Mariza blev fadofolkets nya älskling. Hennes nya album, Transparente, toppar den portugisiska topplistan för tredje veckan i rad.

Men för bara några år sedan var inget skivbolag intresserat av någon dammig fado. Fadons gloria hamnade på sned, eller snarare i rännstenen, efter att Salaz- regimen gjort den till sin under 40-talet. Det är först nu som en ny generation fadoartister börjat etablera sig i Portugal och utomlands.

- För fem år sedan var det inget skivbolag som trodde att fado skulle sälja så jag gav ut en egen skiva. Men så hörde ett litet holländskt bolag av sig. Jag var lite osäker men skrev på i alla fall. Sedan sålde min första skiva platina tre gånger om i Portugal, berättar en märkbart trött Mariza när vi ses i logen efter konserten.

Håret är kort och vågigt. Platinablont. Med sin spektakulära klädstil har hon förnyat fadons image. Den klassiska svarta sjalen kombinerar Mariza med färgstarka balklänningar. För två år sedan, under en konsert på Södra teatern, halade hon upp kjolen och regnbågsrandiga strumpbyxor dök upp ur det svarta tyllhavet.

Hennes personliga stil, både musikaliskt och utseendemässigt, tror hon bidrar till att många lyssnar på henne.

- Folk känner sig förbundna med mig. De märker att jag sjunger för att jag älskar det. Jag är ingen stereotyp med svart hår och svarta kläder. Och de mest traditionella accepterar mig för att de vet att jag kan sjunga klassisk fado också.

Men var kommer då fadons rykte som melankolisk ifrån, om det nu inte stämmer?

- När Amália Rodrigues dog lämnade hon en hängiven publik efter sig, och nu när folk hör ordet fado tänker de att det måste vara sorgset.

- Många av dem som sjunger fado utanför Portugal på det sättet är inte kända eller accepterade hemma. Det är för att något är fel - deras musik gråter och det är inte vad fado är. Fado är att dela känslor och ha roligt med musiken, att dricka rödvin och skapa en skön atmosfär, säger Mariza.

Men den kommersiella och turistiga sidan av fado kan lätt ge Lissabonbesökare fel uppfattning om fado. Marizas förslag är att hitta någon som kan de gamla kvarteren och som visar dig till en lokal taverna.

- Då kan du få se slaktaren, taxichauffören och kvinnorna som säljer blommor sjunga fado, säger Mariza som själv började sin sångkarriär som femåring på föräldrarnas taverna.

Mariza är född i Moçambique men växte upp i Lissabon, i bohemkvarteren Mouraria som också är fadons födelseplats. Utöver Lissabonfadon finns det fado från Coimbra. Mariza var den första kvinnan som sjöng en Coimbra-fado, som traditionellt bara får sjungas av män.

- Coimbra är en universitetsstad och när fadon uppkom var det bara män som studerade och därför är traditionen att män sjunger Coimbra-fado, förklarar hon.

Att Mariza, som det ofta skrivs i utländsk press, begår regelbrott, om än uppskattade sådana, vill hon inte höra talas om.

- Jag har aldrig brutit en regel i fado! Jag tänker inte så, jag försöker inte medvetet vara mer modern. Jag gör vad jag känner för och tänker aldrig på vad som säljer eller vad som är tillåtet.

Temperamentet spricker igenom artigheten när Mariza fortsätter:

- Jag vet exakt vad jag vill göra, jag har en inre säkerhet och jag är otroligt stolt över skivorna. Jag förstår inte vad folk menar när de säger att jag bryter regler - det är bara mitt alldeles egna sätt att göra fado. (TT Spektra)

LISA BODA

Mer läsning

Annons