Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marit strålade på hemmaplan

/
  • Energi. Marit Bergman har en stor röst på skiva, men på en scen som Dalhalla växer den till oanade höjder.  Foto: Paulina Håkansson

Annons

Musik - Pop

Marit Bergman, Frida Hyvönen, Titiyo, Fläskkvartetten

Lördag 21 juli, 20.00

Dalhalla, Rättvik

Publik: ca 1 000

— Det första man får lära sig på scenutbildningar är att man aldrig ska prata om sin nervositet på scen. Men nu gör jag det ändå. Jag är väldigt nervös, säger Marit Bergman efter att hon har kickat igång sin största hemmaplansspelning någonsin i Dalhalla.

Men det märks inte. Marit Bergmans storslagna poplåtar är som specialskräddade för stora scener och pompösa sammanhang, och hennes röst låter ännu större än på skiva i allt ifrån discodoftande inledningen You can't help me now till den lågmälda vemodsballaden Eyes were blue.

— Jag har hört att det är olagligt att spela på Dalhalla utan stråkorkester, fnissar Marit och välkomnar in en stråkkvartett till storbandsinspirerade Green lights.

Kanske mest tacksam är hennes känsla av att göra det mesta möjliga av de förutsättningar för show som Dalhallas scen erbjuder. Hennes tio personer starka backupband är stiligt matchade och själv är hon helt oemotståndlig där hon trippar runt på scenkanten i blekgrön 50-talsklänning och glittrande röda ballerinaskor. Och publiken svarar med handklapp från start till mål.

Trots att gästande Frida Hyvönen och Titiyo även de har helt makalösa röster känns det lite som att luften går ur konserten under dess andra halva, när det är de två som tar hand om de huvudsakliga sångprestationerna. Kylan som man inte haft en tanke på under tiden med Marit och hennes överenergiska band gör sig påmind under deras stillastående ballader. Men allt är förlåtet när de tillsammans med Marit avslutar med en trestämmig pojkbandscover av Boyz II mens End of the road, kompade av endast Marits akustiska gitarr.

Men det är i extranumren, när Marit och hennes band drar fram det tyngsta låtartilleriet i form av lysande I will always be your soldier och This is the year, som Marit är tillbaka i den form där man helst sväljer henne: Som ett sprudlande färgglatt lyckopiller.

Mer läsning

Annons