Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Birro ska skriva varje vecka

/

Annons

Debattören och poeten Marcus Birro sätter punkt för projektet att recensera amatörlitteratur i Dalarnas Tidningar. Skälet är främst att floden av manus som kom in till kulturredaktionen i början av projektet smalnat av till en rännil.

Projektet började när Birro skällde ut kulturredaktör Jens Runnberg och anklagade den samlade recensentkåren i Sverige för att försöka förtiga hans skrivande. Runnberg svarade med att fråga Birro om han ville börja recensera själv och medverka till att fler okända skribenter uppmärksammades i Dalarnas Tidningar.

Under projektet har Birro skrivit om mer än 20 amatörförfattare i och från Dalarna. Birro har också skrivit krönikor som blivit mycket lästa och omdebatterade. Kulturredaktionen fördjupar nu samarbetet med Marcus Birro. Under vinjetten "Onsdagsedeln" kommer han varje vecka att göra elaka, gripande, personliga och slagkraftiga inlägg i kulturdebatten.

Hur har det varit att recensera amatörlitteratur i Dalarnas Tidningar?

-Det har varit jättekul. När folk har frågat mig vad jag läser för poesi just nu har jag svarat att jag läser outgiven skrivbordslådepoesi från Dalarna - det är nog inte svaret många väntat sig! Men visst har jag också fortsatt läsa mina tummade pocketböcker med texter av Tomas Tranströmer och Dan Andersson.

Vad är ditt samlade intryck av amatörlitteraturen i Dalarna?

-Den är tydligt baserad på privata upplevelser. Den domineras av lyrik i olika former och är ganska konventionellt hållen. Grejerna som skickats in till mig har haft ganska snäva ramar - det har inte varit några utspejsade saker. Det har varit stora inslag av naturlyrik; många grässtrån som vajar i vinden, mycket eftertanke om livet.

Det hade varit roligt att läsa mer ilska, mer texter med temperament.

Jag måste verkligen tacka alla som tagit mod till sig och skickat in sitt material. Det är ju bara en mindre del som jag valt att skriva om. Under min releasefest för min nya bok berättade jag för dem som hade kommit om det här projektet och alla tyckte spontant att de som hade skickat in var jäkligt modiga. Många skriver men få tar mod till sig och låter någon utomstående titta på materialet.

Har din syn på recensenter och svenska kultursidor förändrats av att du själv ägnat dig åt recenserande?

-Bra fråga. Nej, egentligen inte. Jag har väl blivit ännu mer frågande till vad de pysslar med. Jag har ju inte gått några universitetskurser om skrivande eller litteratur. Jag har språket och hjärtat. Det är det jag använder också när jag läser andras texter. Något vetenskapligt förhållningssätt har jag inte. I långa loppet är det bara texterna med hjärta som överlever. I och med att jag kommit in i kultursidesvärlden utifrån har jag sluppit positioneringarna - jag skriver för läsarna och inte för andra recensenter.

Vilka följder har amatörlitteraturprojektet fått för dig?

-Jag har fått många fler besök på min hemsida från folk i Dalarna än jag annars skulle fått. Jag har fått många kommentarer till vad folk har läst och jag har fått uppdrag att berätta och läsa mina texter runt om i Dalarna. Jag minns särskilt en aula i Ludvika, full med gymnasieelever. Där klickade det verkligen. Det fanns mycket kärlek i den salen.

Och om du tittar utanför Dalarna?

-Dalarnas Tidningar är ju ett stort tidningsföretag. Självklart har min medverkan i tidningen åtminstone gjort att man nationellt åtminstone börjat förhålla sig till mig när man tidigare bara ignorerade mig. Jag tror absolut att det här uppdraget spelat en roll för ett år som varit framgångsrikt för mig, professionellt sett.

Har du lagt ner det här don quijoteska draget i ditt rasande mot Kultursverige?

-Nej, det hoppas jag inte! Men mitt skrivande kanske har tagit en något seriösare vändning. Under det år som gått har jag mer fokuserat på mitt arbete än tidigare. Det är värdefullt att ha en redaktör som säger "den här krönikan får du skriva om" eller "den här recensionen duger inte". Det hade jag aldrig gjort förr. Man lär sig av det som är jobbigt. Ansträngningar lönar sig, det är min erfarenhet. Man måste ha en professionell inställning till skrivandet.

Hur ska det bli att skriva "onsdagssedlar" varje vecka?

-Jag vågar förstås inte på något sätt jämföra mig med Stig Dagerman och hans "dagsedlar". Han var ju ett geni. Men den här korta, slagkraftiga krönikeformen är jag inte alldeles obekant med; mina radiokrönikor har många gånger varit av det slaget. Det känns rätt att vi ska göra det här nu. Jag hoppas förstås beröra med det jag skriver, men jag tror också att jag ska våga försöka vara rolig också. Det är en del av mitt skrivande som sällan kommer fram. Jag läser mycket på nätet och lyssnar mycket på radio. Det ska inte bli några problem att komma på saker att skriva om.

Mer läsning

Annons