Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Birro driver med alla

/
  • Provocerande och komiskt.– På gymnasiet hade jag en riktigt vedervärdig lärare, vi kan kalla henne... Ann Fridén... För det heter hon nämligen. Denna kvinna sa till mig, alldeles innan studenten:

Annons

I Marcus Birro bor inte bara en poet, inte heller bara en författare. Här finns också en komiker, som inte räds att driva med någon.

Halv tio på onsdagskvällen, då Marcus Birro äntrar scenen, finns inte en plats över inne på Puben på Galaxen.

- Han har gått fel! hojtar någon.

- Det är det många som har, kontrar Birro, och lägger därmed ribban för kvällen.

- Revolution är ju temat och där finns massa sköna underrubriker, så då kan man ju få in vad för flum som helst, inleder Marcus och höjer förväntningsbarometern inför sitt framträdande "Ord som makt och tröst".

Han tar publiken under armen och lotsar dem med på "en berättande resa från utvaldhet till vanlighet", för att citera poeten själv. Det är lätt att luras av det skolpojkaktiga utseendet, men icke. Marcus Birro är vass. Han hånar, han provocerar och han driver med allt och alla på ett högst träffande vis. Publiken vrider sig av skratt, ingen slinker undan de bittra påhoppen.

Den allra syrligaste bitterheten, den riktas ändå till dessa så kallade Vanliga människor.

- Såna där som vinner 24 miljoner i TV4 och inte rör en min, som har blöta ostmackor med blöta gurkskivor och håller in magen när de är ensamma. Såna där som pratar om sina kakelugnar på ett nästan erotiskt vis.

Marcus Birros förakt går nästan att ta på.

Kvällens krydda är självironi, och då snackar vi inte något futtigt kryddmått. Han talar om sig själv som ung, om sin desperata jakt efter att bli någon.

- Och så ringer ju någon polare och frågar vad man gör. "Va? Gäsp. Öh. Sitter och skriver, lider för kooonsten".

- Fast man egentligen bara har korkat upp första ölen till Ring p1.

Med uppspärrade ögon och vaggande kropp gör årets Dan Andersson-pristagare narr av allt ifrån poeter till Per Gessle.

- Men så en dag gick jag förbi spegeln, som min mor i någon slags missriktad barmhärlighet satt upp. Och då såg jag det. Fan! Jag höll ju in magen jag med. Man är ju precis likadan.

- Eller så är det som min terapeut brukar säga: "Jajaja".

Mer läsning

Annons