Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Manlighet på Viagra och Prozac

/
  • Blå piller. Alexander i Daniel Möllbergs roman behöver artificiell potens i form av Viagra.
  • Osexigt? Män som tar en aktiv roll i barnens liv och som visar omtanke om kvinnor, når inte nödvändigtvis framgång hos det motsatta könet, antyder två nya romaner.

Annons

Författare som Stephan Mendel-Enk och Peter Eriksson har försökt visa att manligheten, som den sett ut, är en förlorartröja.

Att inte kunna kommunicera och tro att det är ett tecken på svaghet att visa känslor, är knappast vägen till lycka - mer än möjligen i ölreklamen.

Ändå fortsätter många män muttrande att krafsa sig i skäggstubben. Vi håller käft liksom. Vi är tysta och starka. Att vi inte mår bra är bara att ta - som en man.

Många har hävdat att vi män måste förändras både för vår egen skull och för tjejernas. Det strukturella förtrycket i samhället hänger ihop med det som pågår bakom radhusens låsta dörrar med vardagsslit, disk och blöjbyten.

När diskussionen om mansrollen nu tar klivit in i skönlitteraturen ändrar den delvis karaktär. Om den tidigare handlat om varför - och till vad - män måste förändras, handlar den nu snarare om att män faktiskt en längre tid har försökt att vara till lags men att det inte alltid lönat sig.

Ronnie Sandahl som debuterar med Vi som aldrig sa hora skriver just om "de snälla killarna". De som aldrig sade hora och som höll tjejernas hår när de var fulla och behövde kräkas efter skoldanserna.

De som sedan ändå blev ratade för mer nonchalanta grabbar som knappast försökte vara gentlemän.

I centrum står Hannes som kommer hem till Falköping efter en tid i Stockholm. Här träffar han sina gamla kompisar Kristian och Frippe.

Var och en står för olika manstyper. Ingen av dem fungerar särskilt bra. Hannes har blivit dumpad av Wilma som tycker att han kväver henne med sin mjuka, förstående stil.

Kristian försöker, utan att lyckas, leva upp till en klassisk manlighet påtvingad av hans avlidne far - "det som inte dödar en, härdar en". Ångesten dämpar han med mat, mat och mera mat.

Att han sörjer sin far får inte annat uttryck än de framvällande fettvalkarna runt midjan. Frippe verkar däremot lyckas med att vara "en spännande kille". Åtminstone till en början.

Han är hetlevrad, vältränad och kan fixa en tjej på ett diskotek när som helst. Men det finns en hake. Även han har blivit kär i Wilma, som varit otrogen mot Hannes.

Precis som Wilma lämnade Hannes, lämnar hon också Frippe. Hannes var för mjuk, Frippe är för hård. Frågan som bubblar någonstans under ytan är: Vad vill tjejer egentligen ha?

Det intressanta är också att killarna här - uttalat eller outtalat - snarare än att ifrågasätta Wilma istället ifrågasätter sig själva.

Hannes "förstår" att han varit alldeles för snäll och att han måste bli tuffare. Eller som han säger till Wilma: "Ge mig en chans till, jag lovar att behandla dig som en hora".

Sandahl lyckas skapa en stark berättelse om hur det är att vara kille under, och strax efter, gymnasietiden.

Förflyttar vi oss ungefär tio år upp i ålder hos både författare och karaktärer hamnar vi hos Daniel Möllberg och Pappadagar i råttans år. Även här står en snäll kille i berättelsens mitt.

Han heter Alexander, är nyseparerad och pappa till två små killar. Det känns som om Möllberg velat vända på könsrollerna.

När Alexander fick barn med sambon Sofia valde han att stanna hemma medan hon satsade på sin karriär.

När förhållandet sen tog slut stod han plötsligt utan jobb, lägenhet och pengar, fångad i något som tidigare varit en klassisk kvinnofälla alltså.

Men några problem att skaffa tjejer har han inte. En ensamstående pappa som sliter hårt för att få allt att gå ihop tycks - åtminstone i boken - vara rena rama tjejmagneten.

Ändå är det lätt att slås av hur Alexander försöker vara allt på en gång. En god förälder. En attraktiv och lyckad kille. Schysst och förstående men samtidigt tuff när det behövs.

Jag kommer att tänka på Susan Faludi och hur hon i Ställd - Förräderiet mot mannen visade hur män var på väg att överta den roll som kvinnor redan genomskådat och frigjort sig från.

Att behaga, vara till lags och att värna om utseendet blir vägen vi antar ska leda till kvinnors hjärtan. Alexander gör allt det här.

Resultatet blir visserligen nyfikna tjejer men också överansträngning, ångest och potensproblem. Antidepressiv medicin och en kur Viagra blir "lösningen".

Att Sofias nya kille inte tycks anstränga sig det minsta för barnen men ändå genast får henne att vilja gifta sig känns knappast som den belöning Alexander förtjänar.

Möllberg har inte Sandahls stilistiska förmåga och han är ibland farligt nära att prata sönder sin historia. Hans ambition att underhålla sätter krokben för honom.

Ungefär som Alexander försöker behaga kvinnorna försöker Möllberg sopa undan allt motstånd för läsaren. Men att gestalta är vida överlägset att tala om.

Annars har Möllberg uppenbarligen insikter och erfarenheter värda att förmedla och det är säkert en bok många separerade med barn kan känna igen sig. Ämnet känns angeläget.

Hos Sandahl förändras killarna till det sämre först när de inser att deras schyssta stil inte gör något större intryck på det motsatta könet. "Godhet lönar sig inte" som Hannes sammanfattar det hela.

Om det här stämmer borde vi inte bara försöka förändra manligheten utan istället hålla kvar den attityd som redan finns hos många unga killar. Ändå är jag ganska säker på att Hannes drar fel slutsats.

Det vimlar av övergivna killar som själva utnämnt sig till "snälla" och tror att tjejer vill ha "ett svin". Men tjejer längtar knappast efter någon som behandlar dem illa.

Däremot tycker ofta både tjejer och killar att det är roligare med en partner som tar egna initiativ och inte hela tiden försöker vara till lags.

Dessutom borde vi kanske fråga oss om det verkligen bara är de uppluckrade könsrollerna som gör att det blivit knepigare att få ett förhållande i längden.

Vi lever i en tid som rusar. Att stanna blir allt svårare, särskilt som varken ekonomi, värderingar eller religion längre tvingar oss att leva i förhållanden.

Fakta: Litteratur Roman

VI SOM ALDRIG SA HORA

Ronnie Sandahl

W&W

PAPPADAGAR I RÅTTANS ÅR

Daniel Möllberg

W&W

Mer läsning

Annons