Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mando Diao regerar

/
  • Supersnyggt. Mando Diao, med frontarna Gustaf Norén och Björn Dixgård, gör en finfin spelning på Peace & Love.

Annons

Jag är osäker, väldigt osäker. Men Dixgård tar ovanligt stor plats på Fantasia-scenen när Mando Diao intar Borlänge och Peace & Love med styrkan hos en orkan.

Med sin perfekta sång, supercoola utstrålning och givna status är det han som regerar spelningen - fullt ut.

Som när den första allsången efter en dryg halvtimme brister ut. I Mr Moon gör sång-och-gitarrmannen ett soulnummer som är alldeles, alldeles lysande. Och i ett av extranumren - Ochrasy - är han så skör och innerlig att det nästan är overkligt.

Gustaf Norén är tillbakadragen, nästan som om han vore tagen av det stora att återigen låta sig älskas av det Borlänge som han själv hyser så stor kärlek till.

Det är nyttigt för bandet, inbillar jag mig, att Dixgård och Norén på ett annat sätt än tidigare axlar det tunga ansvaret att ro rock'n'roll-slagskeppet Mando Diao i hamn. Bandet behöver den sortens dynamik för att växa ytterligare. För det finns en flod av furiositet i bandet som aldrig kommer att ebba ut; en sorts skaparlusta och scenglädje som aldrig kan slockna.

Men spelningen på hemmaplan är kanske inte så tajt som förväntat, även om Mando Diao - som nyss släppte nyheten att ett nytt studioalbum är inspelat och klart - är ändå givetvis ett av Sveriges absolut bästa liveband.

Tack vare kaxigheten och fräckheten, förpackad i en svårförklarlig jordnära framtoning.

Publiken, som är stor och på ett väldigt partyhumör, älskar varje sekund av Mando Diaos jobb.

Det är aldrig tråkigt att se Borlänges finest. Lekfullt anslag blandat med stort allvar och seriositet blir aldrig det, särskilt när akten är av hög klass, faktiskt världsklass.

Och att Carl-Johan Fogelklou lagom till extranumren drar på sig en Brage-tröja utanpå sin svarta skjorta är stort.

Var det Seriks han lånade?

Mer läsning

Annons