Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malung är avverkat

Annons

Aino, som vid det här laget är en av landets mest kända författare, är aktuell med en ny deckare - Tvångströjan. Den utspelar sig i Malungs kommun och förutom en kommande novellsamling är det sista boken om Siv Dahlin.

- Malung är för litet för fler händelser och jag har blivit för känd här. Folk kontrollerar minsta kommatecken jag skriver, säger hon.

Det är bara personerna som är påhittade, annars är hon noga med att miljön ska överensstämma med verkligheten. En viktig företeelse bland ortsborna är Malungsbladet, ett annonsblad som håller alla uppdaterade om vem som fyller 50 år, har ett rum att hyra ut eller vill sälja sin gräsklippare. Självfallet finns annonsbladet med i boken.

- Jag låter en av de brottsmisstänkta personerna vara anställd där. Men jag gjorde misstaget att ringa Malungsbladet och fråga om det var okej. Men se, det gick inte alls. Damen jag talade med satte sig på tvären direkt och kallade delägarna till ett sammanträde.

Aino väntade inte på deras svar utan döpte om "sitt" annonsblad till Skinnarbladet i stället och originalet går därmed miste om flera sidors gratisreklam i en bok som kanske blir storsäljare.

Vis av erfarenheten frågade inte Aino ägaren av Lisellska huset om lov innan hon litterärt satte eld på det.

Aino bor med sin familj, maken Gunnar och fyra adoptivbarn, i ett rött hus i byn Gärdås utanför Malung.

På en vitmålad pall på toaletten ligger en diktbok av Göran Greider.

- Det gäller att ta vara på alla tillfällen om jag ska hinna läsa något annat än mina egna verk, säger hon och skrattar.

Sin arbetsplats har hon förlagt till en mindre stuga på tomten för att inte bli störd av telefoner och vardagsplikter. Att skriva en bok består till två tredjedelar av research och planering. Den sista tredjedelen är rent skrivande och det brukar vara fyra månaders intensivt slit.

- Då blir jag som en sladdrig påse, helt slut.

Hon orkar som mest skriva tre timmar i en följd innan hon måste ta en paus och det kan räcka med att sätta på en tvättmaskin.

- Jag har samma liv som bönderna förr. Allt går in i vartannat, jobb, barn och hushållsarbete.

Idéer och material saknas inte.

- Nä, det är tid jag skulle behöva mer av, säger hon och skrattar.

Det är inte ovanligt att hon har fyra projekt på gång samtidigt. Något som hon finner stimulerande.

- Kör jag fast med det ena är det bara att gå vidare med nästa. Men man kan ju inte jobba jämt.

Pengar till hushållet måste ändå dras in och efter framgången med Ytspänning har inkomstuppgiften ökat i självdeklarationen.

- Min målsättning är att tjäna lika mycket som en svetsare och efter deckarna gör jag faktiskt det.

Varför just svetsare, kan man undra, men det var Ainos yrke de sista tio åren innan hon blev författare på heltid. Då jobbade hon på varvet i Göteborg och det var där som hon för 29 år sedan träffade Gunnar, som också var svetsare. I dag är han lärare på gymnasieskolan i Malung.

Aino drar sig inte längre för att skriva om saker hon själv aldrig upplevt eller vet något om. Vändpunkten var boken Offshore som kom 1991. Den handlar om djuphavsdykare på en oljeplattform i Nordsjön.

- Jag kan inte ens dyka från bassängkanten och jag har aldrig satt min fot på en oljeplattform, säger hon.

Faktum är att hon inte lärde sig simma ordentligt förrän i 25-årsåldern. Barndomens simskolor i iskalla sjöar minns hon som ett trauma.

En trovärdig och prisbelönt roman blev det dock, tack vare ihärdig research och en snäll djuphavsdykare som otröttligt svarade på alla Ainos möjliga och omöjliga frågor.

Efter Offshore fortsatte ämnet att bråka med henne och resulterade många år senare i Ytspänning, hennes hittills största framgång med 55 000 sålda exemplar. Men att det skulle bli en deckare visste hon inte förrän hon var mitt uppe i skrivandet av den.

- Jag är ju min första läsare och jag kände medan jag skrev att pulsen ökade och det blev otroligt spännande, säger hon.

Film betyder mycket för Aino. Inom kort avgörs det om Ytspänning blir film. Boken som gav henne Polonipriset 1999 har varit filmaktuell ett flertal gånger med olika regissörer och bolag. Men det är först nu som Aino känner att manuset kommit i rätt händer. Under årens lopp har Aino skrivit fyra kompletta långfilmsmanus som alla varit på gång med kända regissörer och producenter. Men vid varje tillfälle har det strulat och inte blivit av.

- I filmbranschen är manusförfattaren inte mycket värd. De vill att man ska skriva på ett kontrakt som ger regissören och hans medhjälpare rätt att göra som de vill med materialet, säger hon.

Risken är stor att det då blir en film som hon inte kan stå för och därför har hon sagt nej. Det har givit henne rykte om att var svår att ha att göra med.

- Men man ska inte låta sig nedslås. Det finns alltid en annan form för det man skrivit. Filmmanuset Isbränna blev till exempel en mycket uppskattad pjäs i stället, säger hon.

I de tre senaste böckerna håller sig Aino på land och har därför kunnat göra en mer handgriplig research. I förra boken arbetade huvudpersonen Siv som städerska på ett hotell i Sälen. För att få alla detaljer korrekta praktiserade Aino som hotellstäderska. I senaste boken arbetar Siv i hemtjänsten och Aino har självfallet kuskat runt med ortens hemtjänstpersonal för att se hur det går till.

- Man gör bara det mest elementära. Den pensionär som inte har anhöriga som kan städa och putsa fönster får ha det skitigt. Så är det bara, säger hon.

I Tvångströjan lyckas Aino sätta fingret på en rad försämringar i samhället. Skolutflykten som inte kan bli av om inte föräldrar tar ledigt från sina jobb för att täcka upp den underbemannade skolpersonalen, den enda polispatrullen som befinner sig tio mil bort när de får ett larm är två exempel. Hon säger själv att det är omedvetet och menar att hon bara har beskrivit vardagen som den ser ut.

Någon vändpunkt när det gäller den sociala nedrustningen tror hon inte på.

- Nej, hur skulle det gå till? Politikerna ska ju sänka skatterna i stället för att höja dem.

Fotnot. I morgon landar Tvångströjan av Aino Trosell på bokhandlarnas diskar. Thomas Halvarsson har läst den. Recension i morgondagens tidning.

SUSANNE JOBS

Mer läsning

Annons