Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magnum tolkar bibeln

Annons

Synd. Ett nära nog bortglömt begrepp i vårt sekulariserade samhälle. Eller i alla fall inte något att bry sig så mycket om. Den protestantiska världen har överhuvudtaget inte tagit fasta på den välfyllda verktygslåda av dramatiska möjligheter som finns inom katolicismen. Kanske är det därför svensk skräckfilm knappt finns och verkligen inte övernaturlig sådan.

GUSTAFSSON

Vi kan bara avundsjukt se på när regissörer och författare i den katolska traditionen öser ur den guldgruva av undertryckta tabun och laddade religiösa symboler som de fortfarande sitter inne med. Vad vore exempelvis filmare som Dario Argento och Federico Fellini eller filmer som Omen och Exorcisten utan de statiska katolska traditionerna?

Det hindrar naturligtvis inte att såväl dessa som en film som David Finchers Se7en går hem också i Sverige. Det visar snarare på att vi törstar efter mystik som tar sig själv på allvar. Helvetet på riktigt. Vi får hålla oss till mer världsliga plågor. När det gäller Sjunde inseglet så utspelar den sig faktiskt före Gustav Vasa och reformationen.

Svenskens lättsamma inställning till synd och det eviga straffet är i alla fall något som Glace Bolaget, ägt av det multinationella företaget Unilever, slagit mynt av.

Sju glassar i den ständigt växande familjen Magnum försöker i alla fall snärja oss i frestarens garn. Dessa mastiga chokladbomber har fått sina namn efter de sju dödssynderna, peccata mortalia. Luther förkastade tanken på att dela upp synderna på det sättet och begreppet dödssynd förekommer alltså inte inom protestantismen. GB räknar förmodligen helt riktigt med att deras glassar inte kommer att framkalla bilden av tortyr och evigt lidande.

Problemet är att GB verkar vara ett så genomsekulariserat företag att de inte ens ids läsa urkunderna. Lättja, begär, avund, frosseri, fåfänga och naturligtvis girighet har de full koll på. Vrede har de däremot bytt ut mot en alldeles egen dödssynd - hämnd. Snarlika, men knappast synonymer.

På katolska församlingen i Dalarna bekräftar man att hämnd inte hör hemma bland dödssynderna, eller huvudsynderna som är ett riktigare namn.

- Det faller på sin egen stupiditet. Men det är så dumt att det inte är något att bry sig om, säger Sylvia Annerbo, expeditionsvakt under fredagen.

Vad är då bakgrunden? Finns det något obskyrt medeltida kyrkomöte som GB kan luta sig mot? Eller handlar det om - Gud förbjude - ren lättja? Jag beslöt mig för att fråga företagets högste teolog.

I växeln låter man meddela att GB inte har någon med den titeln, men informationschefen Susanne Wahlgren ansvarar tydligen även för religiösa spörsmål. Hon säger att de valt att göra Magnums (!) tolkning av dödssynderna. Som om Magnum var en teologisk auktoritet.

- Vi tyckte att hämnd var lite roligare, säger hon.

Kontentan av allt detta är att GB måste göra bot, inte bara för ett storföretags inbyggda roffarmentalitet, utan nu också för sitt lättsinnes skull. Annars är det bara evig förtappelse som väntar. Och kanske en påvlig bannbulla som en knuff på vägen.

Fotnot: Enligt modernt katolskt språkbruk är de sju huvudsynderna högmod, girighet, avundsjuka, glupskhet, orenhet, lättja/leda och - vrede.

ANDERS GUSTAVSSON

Mer läsning

Annons