Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magiskt, Weeping Willows

/
  • Weeping Willows fogar samman element från exempelvis Roy Orbinson, Depeche Mode och The Smiths till en alldeles egen legering.

Weeping Willows gjorde två dalaspelningar i veckan. På Orsa stadshotell i fredags skapade de ren och skär magi.

Annons

Weeping Willows har inte gjort mycket väsen av sig de senaste åren. När sångaren Magnus Carlsson presenterar en låt "från vår nya skiva" så är den från 2007.

Jag inser snabbt hur mycket jag har saknat dem.

Ett stadshotell som det i Orsa är en perfekt plats för dem att spela. Väggarna är impregnerade med lika delar hopp och kärlekssorg och, särskilt när de spelar Roy Orbinsons In dreams, kan jag bara inte låta bli att tänka på David Lynch. Om man bortser från de krypande obehagskänslorna, då, det här är en kväll i det gränslösa gemytets tecken. Inte minst Magnus Carlsson själv ger ett synnerligen avslappnat och sympatiskt intryck.

Bandet imponerar stort och det känns som ett enda stort resursslöseri att de inte gett ut en skiva på fem år. Weeping Willows låter dessutom lika tajt och lyhört som någonsin tidigare. De varvar sina egna låtar med väl valda pärlor från bland andra Hank Williams, Johnny Cash, Elvis och The Clash. Som sista nummer spelar de Dag Vags Dimma för att hedra den nyligen bortgångne Stig Vig. Några av höjdpunkterna ur den egna katalogen är Stairs, Touch me och naturligtvis Broken promise land.

När de kliver ner från scenen har de hunnit med två set och ytterligare några extranummer, fått vissa i publiken att sjunga allsång och andra att omfamna varandra i dans. Både stämningen och musiken vibrerar av magi.

Mer läsning

Annons