Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

M intar alla ståndpunkter samtidigt

Annons

Dalateatern skapar politiska sprickor på alla ledder.

Nu går alltså Dalarnas m-ledning ut med ett anmärkningsvärt avståndstagande från sin egen ledamot i Dalateaterns styrelse, samtidigt som m går emot sitt eget sju månader gamla budgetförslag från landstingsfullmäktige - där Ken Swedenborgs sidbyte gjorde det omöjligt för m att rösta igenom sin höjning av Dalateaterns anslag med tre procent.

Samtidigt är det uppenbart vilken spricka som råder mellan just Dalamoderaterna och moderpartiet i kulturfrågor. "Nya moderaterna" lade under sin kulturpolitiske talesman Kent Olsson om sin nyliberala kulturpolitik till förmån för en mer socialkonservativ hållning - tydligt uppskattad av de många kulturintresserade moderatväljarna.

Det innebar att partiet i opposition motionerade i riksdagen för kraftigt höjda teateranslag i Sverige och i våras, i regeringsställning, höjde kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) statens kulturbudget med hela 150 miljoner kronor.

I Dalarna kommer emellertid "nya moderaterna" istället nu ut ur den dammiga gamla högerburen som "samma gamla moderater som vanligt".

"Vår grundinställning kvarstår", skriver toppmoderaten Jan Wiklund i ett pressmeddelande - antagligen påkallat av min skriftväxling förra veckan med Rolf Gunnarsson (som ju inte ens sitter i landstingsfullmäktige längre). Jo, det är samme Wiklund som för ungefär ett år sedan meddelade att han skulle tala förstånd med m:s profilerade kulturfiender "internt i partiet".

Det är klart att det här är mer än lovligt politiskt virrigt. Är m för eller emot? Det beror litet på. Ett vätat finger måste tydligen upp i luften först. I den här frågan närmar sig Wiklunds trovärdighet noll.

Och varför dammar Wiklund av den kulturfientliga politiken just nu, hellre än att sluta upp i alliansen? Jo, för att det blåser kring Dalateaterns chef - det finns populistiska pipor i vassen att skära.

För det är ju Wiklund som relanserar den gunnarssonska kulturhållningen i samband med att han förklarar att m som parti är emot att teaterchefen Astrid Assefa får förnyat förtroende. När frågan om Dalateaterns framtid är uppe till diskussion vill Wiklund inte bara distansera sig från Assefa utan från teater som offentligt stödd kulturyttring.

Det finns grader i helvetet - Gunnarsson vill "dra in" allt teaterstöd. Wiklund vill "reducera". Men Wiklund tvekar inte ens att utdela ett offentligt knivhugg i ryggen på m:s egen ledamot i teaterstyrelsen.

Jag är också skyldig läsekretsen ett medgivande. Jag försvarade alliansens kulturbudget mot DD:s dåvarande kulturredaktör Bo Degerman, som i höstas menade att m i Dalarna trots sin egen höjda kulturbudget var att lita på som kulturfiender.

Det fanns inget skäl att ropa på vargen, menade jag. Degerman hade rätt. Jag hade fel. Det ska här utan vidare medges. Det var ett misstag att tro att moderniseringen på riksnivå nått m på länsnivån. Nu måste opinionsarbetet mot m i Dalarna skärpas från alla kulturvänner återigen.

BILDBYLINE JENS

Mer läsning

Annons