Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckliga bröder roar

/

Annons

Bröderna, träsnidaren (Åke Lundeberg) och Tobias (Lars Persson) bor ensamma i en stuga där det inte finns något behov av att spilla ord när ingenting behöver sägas. En litet märklig verklighet där det oväntade händer som om det vore självklart. Bröderna är fattiga men optimistiska. I morgon ska de vinna på lotto.

Men när främlingen (Bengt Emil Johnson) kommer på besök sker ett filosofiskt möte mellan brödernas naiva optimism och främlingens förnuftspessimism. Främlingen vill veta vad träsnidaren täljer, men får till svar att det får man väl se när det blir klart. Han vill ha mat, men skrattar åt brödernas harsnara runt knuten. Det finns ingen chans att en hare ska springa förbi just där. Men det händer inte bara en, utan två gånger. Den första haren kastas bort. Spisen var inte tänd.

Det synliga budskapet handlar om att våga hoppas på mirakel och se det ljusa i tillvaron. Främlingen kan symbolisera verkligheten som trampar in rättframt på brödernas domäner, men får sig en törn. Det absurda och osannolika händer gång på gång.

Stycket är skickligt spelat, framför allt Åke Lundeberg gör en fantastisk rolltolkning som träsnidaren. Mer i skymundan är Lars Persson, som inte har många repliker och genom scenlösningen hamnar lite bakom. Bengt Emil Johnson spelar bra som allt mer irriterad främling. En symbol för samhälleliga tankar om effektivisering, rationalisering och förnuftstänkande som frontalkrockar med fantasins kraft.

Mer läsning

Annons