Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckat mögel

Annons

Det var inte så länge sedan, i slutet av 2001, som Moderna museet och Statens fastighetsverk kom med det chockerande meddelandet; att Moneos 400-miljonersbygge på Skeppsholmen var så pass anfrätt av mögel att hela huset var hälsofarligt för såväl besökare som personal.

Lars Nittve var då nytillträdd museichef. Han svarade omedelbart med att hyra in Moderna museet i Postens gamla lokaler på Klarabergsviadukten. Det vill säga mitt i Stockholms city.

Sedan dess har Moderna museet gått från klarhet till klarhet. Under namnet "c/o" har museet dykt upp på alla möjliga platser, producerat utställningar som visats på gator och torg, på konsthallar, i städer runt om i landet, utomlands och inte minst på själva Klarabergsviadukten.

Just nu pågår slutrenoveringen på Skeppsholmen. Moderna museet räknar med att kunna flytta tillbaka i början av nästa år. Men med tanke på c/o-projektets popularitet kan man ju undra om flytten tillbaka verkligen är så eftertraktad...

Lars Nittve tar emot på sitt kontor på Klarabergsviadukten för att berätta om renoveringen och sina tankar kring museets verksamhet.

När du tillträdde befann sig museet i en svår situation. Många människor kände sig inte hemma på Skeppsholmen, och det klagades över att det antingen visades för lite samtidskonst eller för mycket samtidskonst. Hur upplevde du själv museets situation när du tillträdde?

- Jag upplevde det som ganska institutionaliserat. Det var nog inte så mycket resultatet av ett avsiktligt val, som en konsekvens av hur det moderna konstmuseet förändrats genom åren. Utvecklingen från 60-talet fram till i dag är oerhört stor, ta bara priserna på konstverk som gör att vi måste tänka på säkerhetsfrågor och försäkringsfrågor på ett helt annat sätt. Alla sådana här förändringar leder till att museerna blir operativt tajtare, och då är det lätt hänt att de institutionaliseras.

- Moderna museet är ju också lite av en levande paradox. Vi är ett museum som arbetar med ett ganska gammalt material samtidigt som vi har i uppdrag att vara en samtidsarena. Detta kan vara en oerhörd styrka om man lyckas skapa friktion mellan det gamla och det nya, men också oerhört svårt.

Hur ser den balansen ut för dig?

- De flesta museer har i bästa fall någon slags idé om varför de finns till, och ryggmärgsmässigt skulle många svara att de finns till därför att det finns konst och konstnärer att det är museernas sak att visa konsten. Men skärskådar man dessa museer, märker man ändå en attityd att besökare är ett litet "onödigt besvär"...

- I många tyska museer är den traditionen mycket stark. Å andra sidan är en typisk engelsk inställning mer public service-inriktad, att man finns för publikens skull. Detta är intressant därför att man lätt hamnar fel i båda fallen. Det ett museum ska göra är att hitta en optimal mötesplats mellan å ena sidan publiken och å andra sidan konstverket. Och det gäller allt från att hänga konstverken på ett optimalt sätt till att man som besökare ska känna sig välkommen och inte behöva uppträda efter särskilda koder...

En slags tillgänglighet?

- Ja, verkligen! Tillgänglighet jobbar vi med hela tiden. Hur fungerar det när man kommer till museet som besökare? Hur ser de första personerna man möter ut? Tittar de dig i ögonen? Ser de ut som du och jag, eller ser de ut som militärpoliser? Är de till någon hjälp? Kan man prata med dem?

- Och även rent rumsligt. Konsten är många gånger tillräckligt förvirrande i sig, och då ska man inte behöva vara orolig för att man inte hittar i museet.

Sedan Moderna flyttade in på Klarabergsviadukten har ju antalet besökare ökat. Beror det också på tillgänglighet? Att ta sig hit är ju betydligt enklare än att ta sig till Skeppsholmen.

- Nja... På det berömda 60-talet vallfärdade ju folk till Skeppsholmen, så det är nog inget problem. Dessutom är inte besöksstatistiken högre på Klarabergsviadukten än på Skeppsholmen, utan det är hela c/o-projektet som har ökat. Det är alltså den sammantagna bilden som har ökat, inklusive alla besök på landsorten.

Men med tanke på att c/o-projektet är så uppskattat som det är, vad har ni för planer på att fortsätta med det? Kan man i fortsättningen möta Moderna museet på landsorten?

- Tanken är att vi ska fortsätta med det. Kanske inte med samma intensitet, men åtminstone försöka komma ut med samlingarna ett par gånger om året. Vi har ju precis avslutat ett samarbete med Bildmuseet i Umeå, och vi vill gärna fortsätta på ett liknande sätt och fördela gracerna över landet. Vi vill gärna dyka upp i Norrbotten, i Dalarna, i Sundsvall, Småland eller Skåne.

- Vi har ju verkligen kommit till insikten att ett museum inte är samma sak som byggnaden, utan en verksamhet och ett innehåll. Den optimala mötesplatsen behöver inte vara i huset på Skeppsholmen, utan det kan lika gärna vara ute på stan eller någon annanstans i landet.

Det pågår just nu en stor ombyggnad av huset på Skeppsholmen. Vilka är de stora förändringarna som man kommer att möta?

- Den största fysiska förändringen är att det blir två entréer. Det gör att flödet kommer att förändras, museet blir mindre hierarkiskt. Sedan ska alla publika rum omarbetas på ett sätt som känns mer välkomnande, och de ska bli mer användbara och nyttiga.

- Det är ganska omfattande förändringar. Allt från att ljuset är starkare till att golvet är ändrat och att väggarna är i ett annat material. Och inte minst att huset nu ska vara hälsosamt.

Lite halvseriöst skulle man kanske kunna säga att mögelproblemen blev rena önskesitsen för Moderna museet. Ni fick möjlighet att bygga om Skeppsholmen, samtidigt som ni i lugn och ro kunde tänka igenom verksamheten. Ni har fått fler besökare än tidigare, och delvis nått en helt ny publik. Dessutom råder en positiv stämning i museet, som man inte sett på många, många år...

- Både ja och nej, måste jag säga. Hade jag haft ett val skulle jag inte valt att flytta ut. Dels var det traumatiskt för personalen, att först få flytta in och komma i ordning och sedan tvingas flytta ut igen. Dessutom drar det en enorm massa onödig energi, massvis med arbetstimmar går åt till onödiga saker.

- Samtidigt kan jag hålla med dig. Ur den här krisen har något gott kommit fram. Är man beredd att tänka på tvären, är en sådan här situation ett bra läge. Vi har fått möjlighet att testa saker och blivit snabbare i organisationen. Så när vi väl har kommit ur detta, har vi helt klart vunnit något!

PATRIC MOREAU

Mer läsning

Annons