Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lovsång på Skansen

Annons

I onsdags kväll gick en strid ström till Solliden för lovsång på Skansen; en lovsång till den goda barnlitteraturen i allmänhet och i synnerhet till Astrid Lindgren och Lygia Bojunga.

Lill Lindfors äntrade scenen med glimten i ögat. Georg Riedel, vem annars, anförde orkestern i de egna välkända melodierna och Plura och Pernilla Wahlgren sjöng Astrids texter mellan kvällens olika talare.

På första raden framme vid scenen satt kvällens alla talare och givetvis kvällens huvudperson, Lygia Bojunga, som satt mellan statsminister Göran Persson och kronprinsessan Victoria.

Statsministern inledde talandet, men innan han äntrade scenen såg han till att filten skyddade Lygia Bojunga från den kyliga Stockholmsluften.

- Egentligen är det inte svenska men alla vet vad det betyder - pluttifikation, sade statsministern.

Och hon som gav Pippi Långstrump sitt namn, Karin Nyman, log på sin bänk med blommor i handen. Nog kan man gissa att Karin Nyman för sitt inre såg sin mamma, Astrid Lindgren, i färd med att på oefterhärmligt vis berätta om Pippi Långstrump. Statsministern pekade på vikten av kultur och kulturyttringar för alla åldrar.

Att Lygia Bojunga är en författare helt i Astrid Lindgrens anda, fick publiken uppleva då Peter Harryson på ett strålande och medryckande sätt, läste ett avsnitt ur Den gula väskan.

Kulturminister Marita Ulvskog gav så en presentation av Lygia Bojunga och hennes verk och så var det dags för kronprinsessan att överlämna priset, fem miljoner kronor och ett specialgjort mycket vackert diplom skapat av Marianne Enqvist, i flera olika konstnärstekniker.

Lygia Bojunga höll sitt tacktal utan manuskript och med sin mörka stämma och sjungande engelska, vann hon publikens hjärta. Alla förstod verkligen hur oerhört överraskad och lycklig hon var. Ingen hade ju nominerat henne!

Den brasilianske kulturministern Gilberto Gil berättade att han inte hade skrivit något tal. Han var nämligen övertygad om att allt skulle vara perfekt och så lovsjöng han aftonens tillställning och Sverige som land, vår natur och det hopp vi alla har för framtiden. Så avslutade han med att "där ser ni, jag hade rätt. Jag behövde inte skriva något tal".

Ceremonin avslutade med att Lill Lindfors sjöng Teresa (Tristeza) Då kunde Gilberto Gil inte sitta still utan gick upp till Lill. Så blev denna lovsång på Skansen till slut också Allsång på Skansen.

Fotnot: Skribenten har översatt Lygia Bojungas Den gula väskan till svenska.

KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL

Mer läsning

Annons