Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lindblom vållar debatt

/
  • Satirisk. Sisela Lindblom är tillbaka efter tio år med sin tredje roman. Satiren De skamlösa väckte debatt redan ett par veckor före utgivningen.

Annons

Sisela Lindblom överöstes av superlativ för debuten Lisa för själen (1995), en roman om en inte särskilt sympatisk 20-åring med dysfunktionell familj som kämpade för att finna en plats i tillvaron.

Två år senare följde Jägarinna, ett försök att berätta en snällare historia. Men därefter kom det inga fler.

- Det var inget medvetet val. Jag började skriva dramatik och regissera, hamnade i ett bra och kreativt gäng och hade roligt. Jag hann helt enkelt inte skriva romaner, säger Sisela Lindblom.

Men nu har hon tagit sig tiden. Återkomsten De skamlösa utspelas i ett Stockholm där yta, konsumtion och personlig framgång är heligt.

De satiriska dragen är tydliga - skådeplatsen är en modetidningsredaktion där Nathalie och Tito slåss om chefredaktörens gunst.

Titos högsta dröm är att bli gift, möjligen i pojkvännen Erik men bröllopet i sig är viktigare än vem som blir make, samtidigt som Nathalie är hemligt kär i Tito men också drömmer om att bli porrfilmsproducent och vill skriva en artikel om en polsk nätstrippa.

- Karaktärerna är rätt extrema, de ser inte den de möter utan agerar bara utifrån sig själva. Tito har väldigt gott självförtroende och är van med en miljö där hon inte behöver tänka.

- Nathalie är mer osäker. Hon erkänner inför sig själv att hon kan vara dålig och har någon sorts längtan efter att bredda sig. De är egentligen inte osympatiska i sig, det är sättet de agerar på som blir otrevligt, säger hon.

Vad är det du vill få fram i De skamlösa?

- Att man måste försöka ifrågasätta sig själv och sammanhanget man hör hemma i. Personerna i boken är helt oförmögna till det. Och så är jag väl själv också till viss del, man sitter fast i en form. Men det är bra om man åtminstone försöker.

De skamlösa ges ut under måndagen, men debatten började för veckor sedan. Flera populära bloggare, bland andra Linda Skugge, Isobel Hadley-Kamptz och Annina Rabe, reagerade på en intervju med Sisela Lindblom i Dagens Nyheter.

Hadley-Kamptz skrev även en ledarartikel i Expressen där Lindblom diskuterades.

- Ingen av dem har läst boken. Att de inte tar sig tid att fördjupa sig i ämnet innan de delar ut kritik är verkligen dåligt, säger Sisela Lindblom och fortsätter:

- Jag är förvånad över reaktionen, jag sa väl inget fruktansvärt i den där intervjun? Jag fördömde inte människor som fått mer pengar och vill använda dem till inredning, mitt syfte är att kritisera en ny mentalitet i samhället. Det verkar inte som att de tagit sig tid att läsa intervjun ordentligt ens.

Rubriken på Expressenledaren var "Kulturelitens folkförakt", och tesen var att det finns en kulturelit som inte kan acceptera att allt fler människor vill och har möjlighet att konsumera vackra och dyra saker.

- Det påstås att det här beteendet är folkligt, något som alla utom "kultureliten" vill ha. Vadå folkligt? Det finns många som inte har råd att vara med i den här konsumtionshetsen, den är väldigt uteslutande.

- Inkomstklyftorna ökar, konsumtionen blir en tillhörighetsgemenskap. Jag vill diskutera det, men då försöker man låtsas att d e t är snobbism.

- Det ska också sägas att jag har fått många positiva reaktioner efter artikeln, såna som inte bara har sagt "grattis du är i tidningen", utan som faktiskt velat diskutera ämnet.

Fanns den här påstått folkliga förankringen för konsumtion under yuppieeran på 80-talet också?

- Jag tror inte det, och det är därför det här är lömskt. Aspekten att alla inte har råd har lyfts ut ur ekvationen.

Kritiken mot den nya ytligheten och konsumtionshysterin riktar sig främst mot "typiskt kvinnliga" köpmönster - att shoppa dyrt smink och märkesaccesoarer är fult medan det är mer okej att köpa hemelektronik.

Även i De skamlösa är det modetidningarnas inriktning på kvinnors shopping som får de hårdaste slängarna.

- Det är kanske inte politiskt korrekt? Fast i min värld är det det. Och damtidningsvärlden passar perfekt - den påstår att du är bra som du är men säger samtidigt "gör det här och se ut så här så blir du glad och självständig". Man ska inte ifrågasätta, avslutar Sisela Lindblom.

DANIEL ÅBERG

Fakta: Fakta/Sisela Lindblom

+ Född: 1969

+ Yrke: Författare, dramatiker och regissör

+ Bor: Södermalm i Stockholm

+ Romaner: Lisa för själen (1995), Jägarinna (1997) samt De skamlösa (2007).

+ Dramatik i urval: Har bland annat skrivit och regisserat dramerna Flickor, Han var en mus, Lisbet Carlsdotter story och Ur mörkret. Har varit konstnärlig ledare för Boulevardteatern i Stockholm.

Mer läsning

Annons