Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lena Ph heter inte Regina Lund

Annons

Efter krogshow, melodifestival och tältprojekt kommer den slutligen. Lena Ph:s egen platta. Med en titel som en förlängd titelversion av schlagerhiten Det gör ont. Lite tråkigt kan tyckas. Det gör ont känns som att den har gjort sitt för ett tag. Men, men.

På omslaget poserar Lena med Nina Persson-utstyrsel och sexybaby-divablick. I tacklistan tackar Lena Philipsson först sig själv. För att hon vågade hoppa på Melodifestivaltåget.

På öppningsspåret Lena anthem, sjunger hon att hon knappast är någon vanlig Söderberg eller Eriksson. Nej, inte heller är hon Lisa Nilsson, Regina Lund eller nån. Nej Lena Philipsson.

Va??! Nehej?

Hmm, jag förstår inte. Kanske ska det va kul, klurigt och vitsigt. Om det är som Lena Ph själv uttrycker det, att Orup, som för övrigt skrivit låtarna, faktiskt är specialist på relationer och att han skriver om sån't han själv tycker känns angeläget, så verkar det sannerligen som att Orupmannen fått censurera, eller aldrig riktigt fick en ärlig chans att visa vad han går för på den här plattan.

Det låter naturligtvis ultra-80-tals-pop. Givetvis är temat kärlek, relationer och lite mer kärlek. Om svåra år och om att bygga ett liv i det nya Europa och om att ingenting längre är som förut. Textraderna i låten Det nya Europa: Vi sitter och väntar på dagar som var och tronar på minnen från fornstora dar, säger det mesta om nivån på den här plattan. Helmossigt.

Lena Ph:s plötsliga Rammstein-förälskelsebekännselse häromdagen känns fjärran. Trots klatschiga popdängor som Delirium och Stopp! Nej! Gå härifrån! lyckas inte Det gör ont en stund på natten men inget på dan imponera det minsta. Det gör lite ont.

ÅSA JOHANSSON

Mer läsning

Annons