Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Leksing i stor operaroll

Annons

Den onde översteprästen och trollkarlen Abramane är en farlig fiende. Demonerna som kidnappar och torterar hans älskade Amélite är inte heller att leka med. Men den persiske religionsstiftaren Zoroastre (Zarathustra) har de goda makterna på sin sida i den dramatiska kampen mot mörker och ondska. Och när Drottningholms slottsteater har premiär i kväll på J-P Rameaus franska barockopera så är det 30-årige leksingen Anders J. Dahlin som gör huvudrollen.
– Vi är i väldigt goda händer för vi har en regissör (Pierre Audi) som är ett geni. Och det säger jag inte bara för att fjäska till det, skojar Anders.
Som egentligen bara använder Anders J. Dahlin som artistnamn. För vänner och bekanta i det privata är han Jerker. Zoroastre är den första stora huvudrollen han gör på en operascen i Sverige. Tidigare i somras fick han också huvudrollen i Rameaus Platée, i en uppsättning som spelas på operahuset i Kiel, Tyskland.
– Man kan väl säga att det var min första huvudroll, berättar Jerker.
Han är inte helt förtjust i operahuset i Kiel och Platéeuppsättningen där, men verkar trivas desto bättre i sällskapet på Drottningholmsteatern, och prisar särskilt regissören Pierre Audi, dirigenten Christophe Rousset och sopranen Anna Maria Panzarella som sjunger Érinice i Zoroastre ("Hon är fan en drottning, hon är så bra").
Men Jerker pratar varmt och entusiastiskt om alla inblandade mellan producent och vaktmästare.
Detta trots att han själv tvingas offra sommarens heliga gäddfiskesemester hemma i Leksand för att kunna vara med. Jerker provsjöng för rollen som Zoroastre i slutet av maj sedan Mark Padmore varit tvungen att lämna återbud. Han fick jobbet, och var tvungen att kasta sig över librettot för att studera in rollen. 
– Jag fick noterna dagen efter auditionen. Jag kände till den men hade aldrig sett den. Den har inte satts upp på senare år och noterna finns inte att få tag i. Eller jo, det gör de, men då måste man åka till Köpenhamn och det tar en hel dag att få ut dem från biblioteket där.
Zoroastre är en ganska fysisk föreställning. Det händer saker på scenen hela tiden, och Drottningholmsteaterns djupa scen och gamla mekaniska scenmaskineri utnyttjas maximalt. Jerker gillar sin roll.
– Den är faktiskt inte så krävande, i alla fall inte röstmässigt. Här får jag sjunga med min röst.
Trots en lång och vacker meritlista är Anders J. Dahlin relativt anonym på hemmaplan. Han började ge konserter, spela in skivor och turnera jorden runt redan när han gick på musikhögskolan i Oslo. Han har arbetat med de största namnen i sin genre. Hans agent har redan tecknat jobbschemat fullt en bra bit in på 2007. 
En guldsits som är få svenska frilansmusiker förunnad.
Sångaren har dock valt att gå den smala vägen. Han har specialiserat sig på barockmusik. Vilket lett till att han är betydligt mer känd i Frankrike än här i Sverige.
– Jag gör ju en så begränsad repertoar. Och jag vill inte gå ned i Mozartbåten. I alla fall inte ännu. Jag känner att om jag ska göra det, då ska jag kunna göra någonting alldeles extra av det, säger Jerker.
– Jag har alltid haft lätt för allt som går högt och fort, och jag gör hellre saker som inte så många andra kan. Men jag brinner ju för det här också, och framför allt då för den franska barockmusiken.
Han utesluter inte en framtida breddning av repertoaren, men konstaterar samtidigt att det fortfarande finns mycket kvar att göra inom specialområdet.
Jerker började sjunga i kör under ledning av Bengt Isaksson i Leksand och tog examen vid musikkonservatoriet i Falun 1996. Sedan flyttade han till Oslo och började på musikhögskolan där.
– Det blev så. Jag hamnade där. Jag kom inte in någon annanstans.
Oslo var ingen höjdare. Den norska sejouren slutade med att Jerker blev utslängd från högskolan för att han tog för många professionella uppdrag. Tenoren med de höga registret flyttade i stället till Köpenhamn. Och hittade hem.
– Där hittade jag min lärare för livet, Kirsten Buhl-Møller.
Han håller fortfarande kontakten och åker dit för att ta lektioner.
– Ja, herregud. Nu kostar det ju pengar då, men det är skönt att ha någon att gå till. Någon som kan säga "Men du, ta med kroppen också nästa gång".
Jerker minns inte senaste gången han sjöng i Dalarna, och han är märkbart besviken på det svala intresse exempelvis Musik vid Siljan visar upp för lokala musiker och sångare.
– Man får sjunga på stora festivaler utomlands, men inte på Musik vid Siljan. Du vet ju hur det är där... det är "på med folkdräkten och ställ dig på parkeringen", då får man vara med. Jag sökte faktiskt där med ett gäng i år, men man måste väl ha 08 i riktnumret för att överhuvudtaget vara aktuell.
GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons