Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledin - publikfriaren

Annons

Tomas Ledin har en attityd som säger att han är stolt över att vara folklig. Han är nästan lika folklig som Allsång på Skansen.

Den pågående turnén är en tillbakalutad historia i linje med det nysläppta albumet Med vidöppna fönster. En skiva där han skrivit låtar tillsammans med Dan Hylander i en sommarvarm akustisk anda som ska visa en lite annorlunda sida av Tomas.

Det är också två sådana låtar som öppnar denna kväll på Lugnet; svala som en lätt sommarbris. När han sedan fortsätter spelningen har också de gamla klassikerna antagit en mer tillbakalutad och lugn skepnad. I natt är jag din får en deltablues-tappning när han framför den själv, på akustisk slidegitarr, och känns som kvällens höjdpunkt.

Annars ger den nya inramningen inte de gamla låtarna någon speciellt fräsch eller spännande skjuts. Det låter mest bara som Ledin, men det är väl så hans publik vill ha honom.

Det är inte utan att man blir misstänksam mot hans genomgående onyanserade och nästan världsfrånvända romantiska lyrik efter ett tag. För man kan väl inte "älska varje dag" som han sjunger? Ledin nämner detta i ett av mellansnacken, men han ser inget problem i att konstant lyfta fram det goda i livet.

Jag antar att det är som med den mesta populärmusiken i dag, att hans låtar fungerar som en tillflyktsort för lyssnarna.

Det är väl kanske orättvist att kritisera honom för att vara tillrättalagd - för han spelar inte efter de reglerna - och i publikens ögon spelar han sina kort helt rätt. Han är en publikfriare av rang även om mellansnacken tenderar att bli väl långa.

Men jag, som inte har fyllt 35 och ser min Joy Division-box som min käraste ägodel, berörs inte nämnvärt av hans framträdande.

JOHANNI SANDÉN

Mer läsning

Annons