Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Långskott från Marklund

Annons

LitteraturMarklund själv tycktes medveten om den utvecklingen. Efter att ha nått bottenkänning med både Prime time (2002) och Den röda vargen året därpå gömde hon undan Annika Bengtzon för andra lukrativa bokprojekt.

Återkomsten med del sex i Bengtzon-serien, Nobels testamente, tar sig en liten bit upp i nedförsbacken, även om det fortfarande brister i det som alltid har varit Marklunds svaghet som kriminalförfattare - intrigskapandet.

Som krimstory är Nobels testamente inte mycket att ha. Det är en osannolik historia om mord, girighet och ärelystnad med - visar det sig - motiv som hör hemma bland de längsta långskotten i den svenska deckarlitteraturen.

Jag vet inte hur det är med dig, men själv får jag problem med att köpa och varför man skulle hyra in en amerikansk kvinnlig yrkesmördare med gula ögon för att mitt under brinnande Nobelfest i Stockholms stadshus ta livet av Nobelkommitténs ordförande.

Ett sådant tillvägagångssätt gör det rätt svårt för Marklund att få någon trovärdighet i det muslimska terroristspår med al-Qaida-kopplingar hon lägger ut för att ge sin historia aktuell samtidsprägel. Åtminstone de terrorister jag umgås med jobbar inte riktigt på det sättet.

Inte undra på att Marklund får sådana oerhörda besvär med att få fart på intrigen. Det hjälper inte att Annika Bengtzon - ackrediterad till Nobelfesten och vittne till mordet - i ett rasande tempo Googlar, Jahooar, dafar, Enirosöker och har sig på sin bärbara och ringer runt och flänger runt och intervjuar samt dricker kaffe med sin hawaiiskjortprydda poliskälla Q.

Intrigen står kvar och stampar på ruta ett. Den tar ingen vändning förrän drygt 300 sidor in i den 450-sidiga berättelsen och lyckas aldrig få mycket till nerv. Inte förrän på de allra sista sidorna. Då blir den å andra sidan brännhet.

Det som ändå gör Nobels testamente läsvärd är det som har varit Liza Marklunds verkliga styrka genom hela Annika Bengtzon-serien: Känslan för detaljer, känslor, stämningar och miljöer.

Kvällstidningsmiljön, där nyhetsjournalistiken i papperstidningen inte längre är det väsentliga utan där de flesta jobbar med kändisskvaller, webben, lokal-tv, kommersiell radio eller någon blankpolerad bilaga, är vad jag kan förstå skildrad med absolut gehör.

Och det Annika på sin besvärliga hemmaplan gör mot de sexåriga pojkar som skadat hennes lille Kalle är fruktansvärt - men exakt vad varje förälder i det läget innerst inne vill göra.

THOMAS HALVARSSON

Mer läsning

Annons